Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess förmån hoppas på eftergifter för mindre syften. I det
längsta, innan sveket genombröt hans lagbundna myndighet,
tvekade han ej att för Norges författning och unionens
bestånd äfventvra sin hårdvunna folkynnest å ömse sidor om
riksgränsen. Brödrafolkens väl var den ledstjärna, som han
valt för sin tunga stråt och trofast följde genom alla töcken.
Hans egen lifskraft slocknade med dess utblåsta ljus.
Redan i uppåtsträfvandets dagar framskymtar hans
förvisso tragiska öde, — välviljans, ädelmodets och den
öfvertalande statskonstens sorgespel i vår villsamma värld af
otuktade och tuktkräfvande krafter.
* *
*
Vid nittiotalets midt, under en fest på Drottningholm,
hördes en af konung Oscars gäster, en »konservativ» norsk
statsman och en af hopen, som sedan bröt sin trohetsed
och Norges grundlag, yttra framför den snillrike och
olycklige Fredrik Vilhelm IV:s porträtt: »Synes De ikke, der er
en vis Lighed mellem de to?»
Den förste tyske kejsarens företrädare, som på villovägar
sökte sitt folks tillit och sina medtäflares hyllning, men gick
miste om båda, betraktas i alla fall af en senkommen
kunskap med andra ögon än af den upprörda samtiden. Att
han dock nådde Oscar II:s mått som människa och regent,
torde svårligen kunna häfdas ens af hans varmaste
förespråkare, äfven om hans långt bittrare lefnadsslut tages med i
hans räkning och ursäkt. Men sammanställningen af dem
båda röjer, åt hvad håll det rufvande affallets förhoppningar
och beräkningar gingo.
Det är konungarnas lott att i sitt görande och låtande
gifva sin egen viljas form och styrka åt folkens samlade
krafter, när afgörandets stunder nalkas. På dem faller då,
hvad än lagparagraferna må säga, det tyngsta personliga
ansvaret. Men det tyngsta ansvaret är ingalunda det hela
eller alltid det största, som kan vara splittradt på så många
skuldror, att det kännes föga eller intet af dem det vederbör.
Folken själfva måste ändå förr eller senare stå till svars för
de krafter, som de sparat eller spillt, för deras vägran eller
missbruk inför det manande krafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:11:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dns/1907/0482.html
