Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
Rudolf Kjellén
rismens öfverdrifver. Principiellt betecknar det den motsatta
öfverdriften mot den absoluta monarkien: det är folkviljan som
å sin sida, med undertryckande af alla kvalifikationer,
koncentrerar sig i en allt uppslukande diktatorisk enhet. Når den i
absolutismens idé öfverspånda statsviljan åter sjunker inom sina
bräddar i gestalten af en konstitutionell krona9 då måste den i
nationalrepresentationens idé öfverspånda folkviljan likaledes
modifieras i gestalten af en organisk samhållsrepresentation, med sina
inneboende kvalifikationer åter frigjorda och lefvande. Endast
sålunda kunna normala och fredliga förhållanden åter inträda
i statslifvet, efter revolutionens abnorma kraftspänning och
kraftmätning.
Historiskt sedt har därför äfven samhällsorganisationens
begrepp kommit att innebära ett partiprogram. När ordet
Ge-sellschaft först uttalades, säger Mohl, verkade det som ett
Medusahufvud på tidens »Freiheilsgewohnheiten». Det var den
nya lösen, i hvilken monarkien åter reagerade emot revolutionen
och republiken. Men principiellt sedt betecknar det i fråga om
representationsproblemet ett återvändande från abstraktionens
förvillelser till realiteter och konkreta fakta.
Ty det är en doktrinär idealism utan all praktisk reson att
föreställa sig en valmanskår som ett renodladt nationalgarde
allena. Vi äro alla, hvar på sitt sätt, arbetare i samhällets
vingård; och det är som sådana,’ som bärare af kulturuppgifter och
kulturintressen, det allmänna har behof af oss i normala tider.
Där ligger den sanna accenten i representationsproblemet. En
intresserepresentation, där samhällets stora naturliga arbetssfarer
träda inför staten med hvar sina förtroendemän till språkrör —
det är den enda principriktiga och i längden praktiskt möjliga
formen för en modern riksdag i ett monarkiskt statsskick.
Vi inbilla oss ingalunda, att detta ideal är klart att realisera
när som hälst och hvar och hur som hälst. Folken få icke
sina författningar som färdiggjorda manskläder eller ens på
beställning. Först och främst ligger det i sakens natur, att detta
ideal ter sig olika för olika folk, alldenstund deras
samhällsbilder äro olika. Vidare måste förutsättningarna mogna af sig
själfva. De respektiva samhällskretsarne måste mödosamt
genomföra den sociala sammanslutning och inbördes
koncentrering, som skall göra det möjligt att urskilja och organisera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
