Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hepresentationsproblemet 459
hufvudintressena. Det var detta som 1866 års män hos oss
utan vidare ansågo omöjligt. Arbetet därpå försiggår dock
faktiskt omkring oss, i vårt och alla land, i föreningsväsendets
form; men visserligen kan det ännu ingenstädes betraktas som
afslutadt.
Äfvenså förbise vi ej, att nationalrepresentationens fördom i
ett fall lämnat ett sundt och beståndande resultat. Af dess båda
attributer är blott det ena, de samfällda valen, en absolut
principvidrighet; det andra, den allmänna rösträtten, bör kunna
användas, som en garanti för nationalitetens enhet. Ty på
nationalitetens bas skall den rätta representationen allt framgent hvila.
De moderna klasserna skola icke klyfva den ned till bottnen
som i den gamla ståndsrepresentationen, men de skola ej heller
försvinna i den som i den revolutionära nationalrepresentationen:
de skola stiga upp ur och afteckna sig mot densamma som
bergspetsar mot bergets sockel. Sålunda skall klassmotsatsens
reella nödvändighet försonas med nationalitetens ideella postulat.
Under öfvergångstiden, och så länge de samfällda valens
suggestion ännu icke släppt sitt tag, kan det t. o. m. anbefalla sig
att på deras grund sammansätta en kammare och på
klassvalens grund en annan. I denna riktning uttalade jag mig i
riksdagen den 6 febr. innevarande år, då jag framställde det i praktiska
företag kvalificerade arbetet som princip för en första kammare
gent emot det oorganiserade nationella arbetet som princip för en
andra kammare. Med tillämpning af här använd
terminologi skulle vi kalla detta en samhällsrepresentant bredvid en
nationalrepresentant. Det vore en af dessa förmedlingar
mellan gammalt och nvtt, som historien så ofta sett; t. ex. i vårt
land vid tronföljarevalet 1499, då jämte lagmännen och 12
lagsagorepresentanter kallades till riksdag äfven bergs- och
köpstadsmän, d. v. s. den gamla territorialprincipen vid sidan
af den gryende ståndsprincipen. En liknande kompromiss i
våra dagar skulle skänka vår första kammare den oangripliga
grund, som liberalismen förklarar omöjlig därför att den aldrig
fått syn på samhällets begrepp bredvid nationens — och våra
undersökningar om det principiella representationsproblemet
skulle följaktligen ha lämnat till biprodukt en lösning äfven af
det aktuella tvåkammarproblemet.
Men delta är den praktiske politikerns besvär. Här är frå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
