Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464 Anna M. Roos
tillåter ju att undervisningen sker i hemmet eller i enskilda
skolor, men för det stora flertalet blir det ju af ekonomiska
skäl nödvändigt att, — då ett visst kvantum undervisning år
obligatorisk — taga den som staten erbjuder.
Sålunda, om staten anser det för sina intressen viktigt och
gagneligt att barnen uppfostras till den kristna läran, bör
staten likaväl ha rätt att påbjuda att så sker, som den har rätt
att påbjuda undervisning i t. ex. geografi och naturkunnighet.
Emellertid skola många mena, att lika själfklart som det är
att staten har gagn af att dess medborgare äro kunniga och
utvecklade till intelligensen, lika likgiltigt bör det vara for
samhället om dess medlemmar äro religiösa eller icke.
Att staten icke har något att göra med religionen i dess
innersta och djupaste t mening är själfklart. En själs
förhållande till sin Gud, det är hvad staten icke har och icke kan ha
något att göra med. Men i hvarje religion -— och i synnerhet i
den kristna — ingår som en viktig beståndsdel vissa principer
för sammanlefnaden med andra människor. Nu är det ju klart
att det vore i högsta grad fördelaktigt för staten om dess
medlemmar allmänt följde de principer for sammanlefnaden som
den kristna moralen uppställer. Om man tager saken helt
praktiskt ekonomiskt, så är det påtagligt, att de stora
summor som en modern stat årligen offrar för sitt domstols- och
polisväsende, för fängelser och förbättringsanstalter, för dårhus,
sjukhus och fattigvård, skulle i hög grad minskas — ja somliga
af dessa utgiftsposter skulle helt försvinna —, ifall
samhällsmedlemmarna allmänt iakttoge den kristna sedlighetens bud.
Frågan blir då: är kristendomen ägnad att frambringa den
sedlighet som den predikar? Eller skulle en undervisning i
moral kunna göra samma nytta?
Det finns blott ett giltigt sätt att besvara denna fråga, och
det är att vädja till fakta. Finns det månne någon annan
religion, något moralsystem, någon filosofisk eller
naturvetenskaplig lifsåskådning, som har att bland sina anhängare uppvisa
lika många upphöjdt sedliga karaktärer som kristendomen? Lika
många plikttrogna, människoälskande och sjålfuppoffrande
personligheter? Jag tror, att hvaije opartisk person, som har
någon historisk kunskap, måste hesvara den frågan med nej.
Man skulle kunna citera otaliga yttranden af framstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
