Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Obligatorisk kristendonisundervisning eller ej?
463
ten bestämmer, att alla barn skola undervisas i de och de
läroämnena under så och så många timmar, staten bestämmer, att
barnen skola boija undervisningen senast vid den och den
åldern och fortsätta därmed åtminstone tills de och de kurserna
medhunnits. Om en far skulle anse, att det för hans barns
hälsa eller deras själsliga utveckling vore gagneligare om de
intill tolf års ålder åtnjöte en rent praktisk uppfostran och först
därefter böljade läsa (det är icke alls otänkbart att någon kan
hafva den" meningen, man har exempel på att den intellektuella
mottagligheten visat sig synnerligen stor när den bokliga
undervisningen begynt först sedan de egentliga barndomsåren gått
förbi) om en far skulle hysa en sådan uppfattning, så tillåter
icke staten att han handlar enligt densamma. Och om
föräldrarna till ett barn som röjer en synnerlig svårighet för t. ex.
matematik — äfven af enklaste slag — skulle önska det helt
befriadt från detta läroämne, i öfvertygelse att alls intet
resultat vunnes med undervisningen däri utan barnet blott
onödigtvis plågades, då ha de heller inga utsikter att få sin vilja och
uppfattning gällande.
Staten anser det vara med sina intressen förenligt, att hvar
och en af de uppväxande samhällsmedlemmarna bibringas
åtminstone ett visst mått af kunskaper i ett visst antal
läroämnen. Eller — som man ju också skulle kunna uttrycka det —
staten aiiser, att hvarje uppväxande samhällsmedlem har rätt till
att erhålla ett visst kvantum kunskaper, och staten vill vaka
öfver att de få åtnjuta denna sin rätt. Den tar därvidlag inga
hänsyn till föräldrarnas önskningar. Ingen förundrar sig eller
harmas öfver detta, utom till äfventyrs de som ha helt
anarkistiska åsikter. Men den som i fosterlandet ser ett högre begrepp
än familjen, den som anser människornas sammanslutning till
samhällen som ett nödvändigt led i mänsklighetens utveckling,
kan ej annat än finna det naturligt att, liksom de vuxna
individerna måste rätta sig efler statens lagar, så måste också det
växande släktets fostran ske med hänsyn tagen till statens
välfärd och intresse.
Vi finna Spartas uppfostringslagar stränga, men i själfva
verket har det moderna samhället lika stränga kraf på att
reglera barnens uppfostran som Lykurgos’ stat. Visserligen tvingar
icke staten föräldrarna att sätta sina barn i statsskolorna, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
