Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
Anna M. Roos
Men om barnen få i hemmet af föråldrarna höra ett och i
skolan ett annat? invänder man. Ja, vilja föräldrarna bringa en
sådan konflikt in i barnets lif, då få de också taga ansvaret
därför. Men man borde kunna af föräldrarnas pliktkänsla
gentemot samhället och af deras kärlek till barnen vänta att de, om
de icke tro på kristendomen, uppskjuta att meddela barnen sina
åsikter härutinnan tills dessa afslutat sin skolundervisning i
ämnet (som här nedan skall utvecklas,*anser jag att den direkta
religionsundervisningen ej bör fortsättas i skolans högsta
klasser). I andra ämnen visa ju föräldrarna den hänsynen att de icke
gärna kritisera hvad barnen lärt i skolan, äfven om de i ett och
annat, t. ex. uppfattningen af en historisk företeelse, kunna
hysa andra åsikter än läraren.
Men barnen få under sina lektioner i naturkunnighet låra
sig sådant som strider mot hvad som meddelas under
kristendomstimmarna, hör man också invändas. Detta är sant —
så länge icke religionsundervisningen reformerats. Och detta är
ett af de skäl hvilka göra en sådan reformering till en
bjudande nödvändighet. Reformen måste innebära bland annat att
man, starkare än hvad nu plägar ske, framhåller att det år det
Nya testamentet som är vår kristna tros urkund, hur hOgt
religiöst värde än Gamla testamentet besitter. Paulus,
kristenhetens störste apostel, har med kraft framhållit, att en kristen icke
är skyldig att iakttaga allt hvad som i Gamla testamentet
befalles; det borde då icke ens af de mest ortodoxa anses
revolutionärt eller kätterskt att framhålla hurusom en kristen icke
är skyldig att bokstafligt tro allt hvad som i Gamla
testamentet berättas. Ett sådant bokstafligt försanthållande är ju for
öfrigt en omöjlighet, ity att motsägande berättelser förekomma,
såsom t. ex. i fråga om skapelsehistorien, hvilken ju berättas
på olika sätt i första och i andra kap. af I Mosebok.
Kanske invänder man, att äfven hvad Nya testamentet beträffar,
så berättas där en hel del, som barnet under
naturkunnighetstimmarna får höra är omöjligt. Härtill svarar jag, att om läraren
i naturkunnighet förklarar att vetenskapen bevisat att vissa saker,
som icke äro logiskt orimliga, äro omöjliga, så saknar han den rätta
vetenskapliga uppfattningen. »En vetenskapsman bör aldrig
förklara för omöjligt annat än de rent logiska och matematiska
orimligheterna, såsom att två och två är fem», sade en af det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
