Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Verner Söderberg
Man skulle kunna tycka att Haagkonferensen bort utgöra
centralpunkten för en öfversikt af stormakternas
utjämningspolitik under det förflutna året. På det området uträttade den
emellertid föga mer än att diverse fromma önskningar
protokollfördes. Dess förtjänster ligga nästan uteslutande inom arbetet
för krigsbrukens humanisering, om man nämligen frånser det
uppslag, som gafs till framtida konfliktanledningars
undanrödjande genom beslutet om upprättande af en internationell
öfver-prisdomstol.
Bortom Atlanten påbörjades under den andra
Haagkonferensens år ett fredsarbete i dess anda, som kanske i framtiden
skall låta mera tala om sig än hittills varit fallet. Jag syftar
på den landsfred för Centralamerika Roosevelt i förening med
mexikanske presidenten Diaz åtminstone i princip fick till stånd
på den centralamerikanska fredskonferensen i Washington under
årets sista månader. De fem bråkiga smårepublikerna lofvade
hvarandra bot och bättring, fred och vänskap. Vidare enades
man om ett originellt sätt att förebygga allas krig mot alla på
näset. Honduras, som sträcker sig från haf till haf, lär
nämligen ha förklarats neutralt, så att — om stridslusten faller på
— Guatemala får nöja sig med att slåss med Salvador i norr
och Nicaragua med Costa Rica i söder. Det gäller nu bara,
huru helig en traktatgaranterad neutralitet anses där borta.
Till sist enades man om att upprätta en allmän
centralamerikansk skiljedomstol med rätt utsträckt befogenhet vid
afdömande af tvister republikerna emellan. Hela
experimentet gäller för tio år, och liar väl sitt ursprung mindre i
nyvaknad fredskärlek hos de fem republikerna än i Förenta
staternas behof af lugna förhållanden i Panama-kanalens
närhet. I detta mäktiga intresse ligger kanske den starkaste
garantien för de nya fredssträfvandenas lifskraft.
Förenta Staternas utrikespolitik liar för öfrigt under året
mest sysslat med den japanska invandringens svåra problem, för
vidlyftigt att söka ens tillnärmelsevis utreda på det begränsade
utrymme, som här står till buds. Dess allvar framgår tydligt
nog af den stora amerikanska slagskeppseskaderns i december
påbörjade färd till Stilla Oceanen, utan att man därför behöfver
i denna åtgärd se ett alarmerande krigshot. Problemet är här
detsamma, som möter den brittiska diplomatien i Canada och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
