Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
C. A. Ryberg
gör sig skyldig till publikt slöseri. Jag finner denna synpunkt
i hög grad aktuell vid lösningen af vår stora jordreformfråga.
Historien lär oss, att frågan om jordbruket, dess kultur och
författning i alla tider alstrat de häftigaste politiska strider. Den
lär oss vidare, att alla de stater, nationer och folk sjunkit i
betydelse, hvilka icke förstått så häfda sin åker, att den gifvit
sina brukare en skälig afkastning. Det gamla Grekland,
sedermera Italien och Spanien, förföllo till stor del af denna orsak.
Hvad vårt jordbruk angår, kan man naturligtvis inte fatta
detta som en i lägervall liggande näringskälla; meningen här är
blott att påpeka det förhållandet, att dess afkastningsförmåga
ej är så stor den kan blifva, och att ett höjande af densamma
kommer att verka i hög grad stärkande på samhället, främst
därutinnan att emigrationen, som mest rekryteras från de
jordbrukande folklagren, minskas. Disponenten E. J. Ljungberg
uppgifver i en artikel uti denna tidskrift för innevarande år, att
den under plog varande svenska åkeijorden ej afkastar mer än
60 % af hvad den borde lämna. Den roll detta förhållande
spelar i vårt folks ekonomi, är så mycket större, som mer än
hälften, öfver 2 V2 millioner af detsamma, har sin utkomst
direkt af denna vår modernäring. Ju bättre och solidare grunden*
är, ju större kan den byggnad blifva, som därå reses.
På satsen: småbruk afkastar proportionsvis mer ån storbruk,,
d. v. s. jorden är i småbrukarens hand värd mera än i
storbrukarens, måste vår jordreformfråga byggas. Statens intresse
blir i ingen mån ringare tillgodosedt än den obesuttnes
därigenom, att jorden göres åtkomligare än nu är fallet, till billigt
pris och under enkla, bekväma former.
Den lagstiftning af år 1904, som hos oss ligger till grund för
den s. k. egnahemsrörelsen, har som bekant för landsbygdens
vidkommande ännu ej kunnat uppvisa något praktiskt resultat.
Jag skulle vilja karakterisera densamma mera som »ett
inregistrerande i handlingarna» af en social rörelse, mot hvilken
staten skyndat att skydda sig för direkt förlust, mindre som ett
positivt försök att åt densamma skaffa den oerhördt stora indirekta
fördelen i alla dess mångskiftande former af en stor, burgen och
kultiverad småbrukarklass. Samma »formfulländade»
lagstiftning har insnört »rörelsens» realitet i en sådan massa skrifverier
och juridiska förrättningar, att det finnes exempel på, huru små-^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
