Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Nathan Söderblom
domens urkunder, bilden af Kristus, af de största och
viktigaste kristna personerna och omsider en riktig bild af
kyrkoläran. Det är icke för tidigt, att undervisningen koncentreras
på detta. Kristendom i ordets egentliga bemärkelse är ett af
Kristus till sann personlighet frälsadt lif. Det kan ingen
undervisning ge. Det kan ingen människa meddela den andra.
Kristendomen kan ej meddelas. Ty den är innerlighet. Men
teoretisk klarhet om hvad kristendom innebär, kan
tillnärmelsevis ges. Nu se vi att okunnigheten om evangeliet och hvad som
är kristendom är, trots all religionsundervisning, i vida kretsar af
våra bildade, jämmerlig. Den enda lagligt kontrollbara
garantien för en verklig och riktig kunskapsmeddelelse ligger
onekligen i lärarens egna grundliga teologiska studier. De kristna
kretsar, jag här talar om, ta sin Matts ur skolan, när de
misstänka att icke deras älsklingsmeningar skola få råda där. Får jag
ej, som jag vill, så hällre ut med hela saken åt godtycket, åt den
fria konkurrensen! Med all respekt för nitet, allvaret och
samvetsömheten i sådan fromhet, måste jag kalla den förblindad. Det
går för Guds skull icke an, att sådan fromhet, som med glad
eller sur belåtenhet lämnar människorna och kyrkans sjunkande
skepp och det hela åt sitt öde, bara den kan rädda sig i sin
egen lifräddningsbåt, att sådan fromhet jämte den åskådning,
som den utöfver sina egna gränser skapat, i förbund med dem,
som vilja bli af med hela religionen, omintetgöra eller
kring-skära och förkrympa Sveriges kyrka, med den äkta
hjärtefrom-het och kristna odling, som trots allt i henne haft och har sitt hem.
Ty vantron att religionen ej har med samfundet att skaffa
äger lika varma anhängare på andra sidan, inom likgiltigheten
och fientligheten, icke utan en hemlig förhoppning, delad af
den allmänna tanklösheten, att religionen skall försvinna så
småningom, bara staten ej längre befattar sig med den. Till
dogm har den omsider förtätats och satt sig fast i
socialdemokratiens program om religionen som privatsak. Vi ha att läsa däri
en från liberalismen öfvertagen sats, med alla tre motiven i sig: tro
på den till privatsak reducerade religionens undergång, ett sätt
att icke onödigtvis stöta, men ändå bli kvitt,en ännu så länge
stark atavism, samt också en dosis af det ideala medvetandet
om religionens sanna hem i personlighetens inre helgedom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
