Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges k}*rka
35
att kunna uppskatta hela deras betydelse för den andliga värld,
hvari vi befinna oss.
Det finns ingen mer välsignad, uppfostrande och
andligt samlande makt till än vördnaden, när den är fritt vunnen
af personlig storhet. Kristus har vunnit den och äger den. Med
osynlig makt, liksom magnetismen i Karlsviks malmkrossverk,
har han dragit till sig metallvärdet i den västerländska
mänskligheten, alla de ädlaste människosinnena såväl som de starka
andarna. Undantagen bero på lätt påvisbara psykologiska
särfall.
Det stora i religionens historia, när kristendomen kom, var
att inom den värld, som människan når, det sant och högst
gudomliga igenkändes i en underbar, historisk personlighets djup.
Religionen betyder, att människan frivilligt böjer knä och i detta
knäfall vinner sitt människovärde. Hvar i tillvaron framträder det
gudomliga, som tvingar mig på knä och inför hvilket
underkastelsen frigör och upphöjer? Högst ligger det mänskliga lifvet. Här är
en människa, som erfarenheten allt klarare höjer öfver alla de
andra, och som historien sätter i ett ensamstående sammanhang.
I honom är det högsta personliga lif. Detta är Kristi gudom.
Kyrkan har formulerat Kristi gudom i oupplöslig förening med hans
sanna mänsklighet. Men denna formulering har för mången så
dödat Kristi mänskliga verklighet och verksamhet, att han
behöfver slopa dogmen om Kristi gudom — för att Kristus skall
komma till sin rätt såsom frälsare, och Kristi gudom åter bli
igenkänd och hyllad! Genom den makt Kristus vunnit öfver sinnena,
har han inom sitt område åstadkommit fördjupande och
innerlighetens styrka, förädling och rening af det inre och det yttre lifvet.
Gudstron gaf åt tillvaron dess fäste och enhet. Först och
sist betydde den en sedlig hållpunkt. Men den gaf äfven
klarhet åt anden. De två kunna i längden ej skiljas. Denna
världsbild, i hvilka århundraden funnit ljus och trygghet,
fullbordades af de medeltida tänkarna^ med virket från uppenbarelsens
universella gudstro, men med arkitektur från Aristoteles.
Genus-och speciesmetoden är icke den ringaste af den hellenska
andens uppfinningar. Endast den har möjliggjort en klar
hierarki och behärskande enhetlighet i totalbilden af tillvaron utan
att kränka dess positiva värde, hvilken inder och kineser och
andra med sina annorledes inrättade, associationsvis samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
