Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Nathan Söderblom
förda grupperingar aldrig ernått. Vi ha i tidens ström, efter
alla upptäcktsfärdens eggelser och fynd, kommit till en punkt,
där man åter böljat kunna uppskatta en stor, lugn helhetsvy.
Andarna söka sådana. Så snart de äga en positiv karaktär, i enlighet
med uppenbarelsereligionens ande, och ej tolka tillvaron som en
fata morgana, kunna vi äfven som de besynnerligaste igenkänna
något af den gamla gudstankens enhetsmakt. Se vi på de stora
naturforskarna i alla tider — Linné är ingalunda den siste —
finna vi att den första artikeln visserligen någon gång varit ett
supranaturalt bann öfver forskningen, men att den framfor allt
gifvit styrka åt all forsknings stora hufvudartikel, tron på den
allomfattande lagbundenheten. Vår tid ser icke såsom förr
tillvaron såsom en byggnad eller ett maskineri, som det gäller att
genomleta, utan såsom en förändring som det gäller att främja.
Försåvidt den fattas såsom framåtgående, såsom syftande högre,
såsom utveckling, försåvidt den har en mening i sig, som
ställer obevekliga andliga kraf på den som vill vara i sanning
lefvande, en mening som samtidigt gör lifvets möda lönt och låter tron
rikta sig på framtiden, så är denna åskådning en arftagare
närmare och fjärmare och en tolk af den profetiska och kristna
vissheten, om att denna villsamma tillvaro i grunden är ett evigt
förnuft och en lifsvilja, som leder den till fulländning. Vår
vidgade naturbetraktelse spränger en gudsföreställning, som nöjt
sig med en jordens och, såsom appendix, det synliga universums
regent. Men skola vi vinna en för tanken och kulturarbetet
dräglig utgångspunkt, så måste denna sökas i gudstron, på
samma håll, där den enskilda själen vinner sitt eviga fäste. —
Jag ser icke, att den västerländska odlingen kan afvara den
helgd och den hållpunkt den äger i Kristi gestalt och i
uppenbarelsens gudstanke. Men väl ser jag, att deras tolkning ännu
icke kommit till den renhet och sanning som de kräfva.
III.
Jag skall här icke försöka säga allt hvad reformationen
betydde för Sveriges kyrka, för Sverige såsom kristet land, i den
mening ett land kan kallas kristet, det är i den mån där kristna
tankar i lifvet tillnärmelsevis förverkligas — i sanning ett
långsamt arbete, vi äro ännu blott en liten, liten bit på väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
