Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
C. O. Nordensvan
gementet, och så en depå för utbildande af ersättningsmanskap,
så får man en känning af, hvad som erfordras af befäl, äfven
om man icke tager hänsyn till nödvändigheten att ersätta
afgången på krigsskådeplatsen. Man kan ju nu i stort sedt tänka
sig, att depåens befälsbehof skulle kunna fyllas af
pensionerade officerare och underofficerare — ty till att utbilda
ersättningsmanskap kunna femtioåringens krafter räcka — och att
subalternofficersplatserna vid reservregementet skulle kunna
besättas med resjervofficerare och ett mindre antal underofficerare i
reserven af de slag, som vi hittills behandlat. Men till
kompanichefer duga dessa officerare icke med några få undantag. För
att få sådana måste vi anlita förtidspensionering, öfverflyttning
till reserven — frivillig förstås — af officerare mellan 35 och
50 års ålder, hvilka fortfarande blifva underkastade viss
tjänstgöringsskyldighet, och hvilka komma i åtnjutande af en
rabatterad pension l. Med sådana, med möjligen andra för detta
officerare och med på stat varande löjtnanter, som ersättas af
reservofficerare, få vi försöka att få behofvet af kompanichefer
fylldt. Underofficersplatserna vid reservregementet få
tillgodoses af förtidspensionerade eller fpr detta underofficerare samt
distinktionskorpraler, på stat varande eller i reserven.
Den här gjorda fördelningen är naturligtvis helt och hållet
schematisk. ^ Den rätta fås genom utbyten mellan de olika
grupperna. Hufvudsaken är, att människorna finnas.
Ju högre upp vi komma, desto mindre blir emellertid
tillgången på dem.
Vid ett infanteriregemente på tre bataljoner finnas en öfverste,,
en öfverstelöjtnant och två majorer. Som vid krigsutbrott halfva
antalet öfverstar blir brigadchefer och några andra säkerligen
tagas i anspråk för andra ändamål och alla dessa få lämna
sina regementen i överstelöjtnantens händer — en i och för
sig ganska ledsam nödvändighet just när fasthet i befälet är mest
behöflig —, och då äfven öfverstelöjtnanter kunna behöfvas pà
olika håll, så följer häraf, att så godt som alla regementen blifva
af med sin öfverstelöjtnant såsom bataljonschef, och att denne
1 För denna, af arméns fullmäktige 1904 framställda, för armén
synnerligen betydelsefulla åtgärd kan här af utrymmesskäl icke redogöras. De för
frågan intresserade hänvisas till Krigsvetenskapsakademiens tidskrift 1905 sid.
32 eller Illustrerad militärrevy 1904 sid. 426.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
