Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES KYRKA
af professor Nathan Söderblom.
IV.
Den utomordentlige engelske ambassadören Whitelocke
berättar från ett af sina samtal med Karl Gustaf, sedermera Karl
X, att denne ansåg enighet i religionen nödvändig för landets
väl. Den hedervärde puritanen hade lärt sig något annat. Med
någon uppmärksamhet på historien och den samtida kulturens
villkor kan man ej vara blind för styrkan och välsignelsen
såväl för det hela som för de enskilde af en gemensam andlig
orientation. Den gifver åt ett folk i bestämdare gestalt ett
gemensamt andligt fosterland, liksom det har sitt hem inom samma
geografiska gränser. Ett sådant andligt fosterland har Sveriges kyrka
i stort sedt varit för vårt folk. Den har utgjort den andliga kärnan
i folkets och rikets lif. Idealet af enhet i religionen har stått
klart for hela vår storhetstid, såsom det uttryckes i böljan af
1634 års regeringsform: »enigheten i religionen och den rätta
gudstjänsten är den kraftigaste grundval till ett lofligt,
samdräk-tigt och varaktigt regemente». Hur storslaget det än teoretiskt
är, har detta ideal hos oss, men ännu vida mer annorstädes, i
verkligheten uppträdt som en olidlig förtryckare. Det har
kostat mycket blod, både martyrers och befriares, och bland de
senare icke minst svenskt blod, för att gentemot statens eller
kyrkans religiösa enhetskraf häfda samvetets och den personliga
öf-vertygelsens rätt. Men det som föresväfvade våra
kungasnillen på Tysklands jord, var ingalunda en ändlös
sön-derplockning utan någon omfattande gemenskap. Närmast streds
det, försåvidt religionen ingick som motiv i deras fosterländska
politik, för den evangeliska trons existens och utrymme, det är,
för det som för dem tedde sig som en sannare och för
människoanden hugnesammare lifsorientation. Däijämte hade de,
på sin höjd öfver samtiden, blick äfven för den katolska och
den reformerta trons okränkbarhet och för det gemensamma i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
