Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Nathan Söderblom
dem alla. Luthers grundsats: intet våld i religionen, började
komma till sin rätt gentemot den andra, som äfven den milde
Melanchton och den stränge Kalvin hade delat.
Samvetsfriheten betyder ingen förnekelse af andlig gemenskap,
den blott visar, att detta ideal förfaller till en karrikatyr, om man
tror sig genom yttre maktmedel kunna förverkliga eller
uppehålla det. Ännu i vår tid har den absolutistiska statens trosenhet
skarpsinnigt och entusiastiskt uppställts med sina förfärande
konsekvenser af en imponerande religiös personlighet,
Pobjedo-nostsev. Men tidens tycke har varit den motsatta villfarelsen,
att samvetsfrihet i den negativa meningen af obundenhet är den
andliga odlingens ideal. Den är dock, efter det berömda
uttrycket, endast frihet att andligen svälta ihjäl, så länge intet
värdigt andligt innehåll bjudes. Samvetsfrihet och ett folks andliga
enhet höra till de antinomier om hvilka Pascals snillrika ord
gäller, att konsten består icke i att släppa den ena, utan i att
fasthålla båda, med den spänning detta medför. Vi behöfva
blott se, hur mycket längre kommet och ojämförligt enklare
skolproblemet är hos oss än t. ex. i Frankrike och England, för
att förstå, hvilken lycka enheten i religion, frånvaron af djupa
religiösa motsatser i folklifvet, är, där den genom historiens gång
förefinnes, och huru lättsinnigt det vore af staten att icke hägna
denna för dess inre styrka och för dess kultur så värdefulla
enhet, så långt den utan våld på någons samvete kan vårdas.
Men nu är Sveriges trosenhet — mer än äfven tillförene skett
— faktiskt bruten. Och det är icke, såsom i reformationen,
fråga om ett nytt positivt andligt innehåll, en ny lifsorientation,
som kan efterträda den kristna och bli en ny andlig samling.
Ty den gemenskap, som negationer ge, är af spröd och tillfällig
art, i hvarje fall ingenting att andligen lefva på. Hvad den
närvarande krisen betyder för kristendomens historia i stort, kunna
vi ej öfverskåda. I vissa fall är det, såsom förr skett, enskilda
drag af kristendomen, som med kraft göras gällande mot kyrkan.
Att icke allt, som utskrikes såsom kristendomsupplösande, är
det, kan jag vittna om. Hvad angår kristendomens sedliga
tillämpning hos den enskilde och i samlifvet, står denna tid
öfver hvarje föregående. Hvad angår tidsåsikterna, må man
icke låta sig för mycket imponera af modet i de rörligaste
andliga lagren. Den period, då kristendom och kyrka varit omo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
