Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges kyrka
101
Allt som utgör ett verkligt samvetstvång måste lika mycket för
kyrkans som för de andras skull bort. Det måste för människornas
skull bort. När vi fått civiläktenskapet — helst fakultativt för att ej
bereda folket onödig omak — återstår ej mycket. Äfven det skall
aflägsnas. Men jag behöfver icke här mer tala om invändningen
mot att skatta till statsändamål, som den enskilde ej vill använda sig
af. Hvad säga homöopaterna om vår medicinska inrättning? Och
hur skulle det gå med folkskolan, om den i en minnesvärd,
icke aflägsen epok till kulturheros upphöjde Flädiemannen och
hans gelikar finge råda, som rata henne, icke för katekesens
skull, som hans barn ju i nödfall kunnat slippa, utan för hela
den ogudliga, världsliga lärdomens skull? I trakter af vårt land
är i det allmänna medvetandet en viss religiös kyrkofientlighet
lika identifierad med hat mot skolväsendet, som man i
Preussen efter Stöcker sammanställde aktiv fromhet och judehat.
Frågan är, om statskyrkan är ett statsändamål. Med fanatiker
lönar det sig icke att resonera. De kunna vara mycket
hedervärda för det. Men jag tror, att tänkande svenska medborgare,
som själfva ej dela en kristen öfvertygelse, ändå kunna äfven
de erkänna, att staten icke kan eller får uppgifva sitt samband
med kyrkan, och detta af de två skäl, jag påvisat, dels på
grund af statens rätt förstådda uppgift, som ej kan ostraffadt
lämna religionen utom sin sfär, dels ännu mer på grund af det
säreget innerliga samband, som vår historia, vår odling och vårt
folklif äga med evangelisk kristendom.
Ser man saken från tankefrihetens och det ärliga, icke
religionsfientliga bildningsintressets synpunkt, ligger det för öppen
dag, att de i en statskyrka tillgodoses bättre än i någon annan
religionens samfundsform. jag hänvisar till Olav Kringens aldrig
för ofta citerade skrift. Denna synpunkt är icke religionens.
Tankefrihet och bildning äro icke allt, icke ens det
väsentligaste för ett religiöst samfund. Anden lefver icke på dem. Därtill
behöfves religionens kraft och värme. Men klarhetsbehofvet
och räddningen från att i strid med kristendomens anspråk och
som på måfå utslungar en mängd bildningsnotiser — ingenting mer.
Folklifvet liar djupa andliga rötter. Det arbete på vårt folk, som låtsar eller
äger en fullkomlig okunnighet om dem och saknar respekt för folkets andliga
lif, måste upptäcka sig vara en parasit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
