Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Nathan Söderblom
För sådana friförsamlingar, som både höra och icke höra
till statskyrkan, borde, genom initiativ af nästa kyrkomöte,
tillfälle beredas att under förståndiga betingelser i erkänd
anslutning till kyrkans lokalförsamling hålla egen predikant och
egen gudstjänstgemenskap. I samband härmed borde
nattvarden frigifvas. Jag ser icke, under numera inträdda
förhållanden, någon fara för en skadlig oordning eller någon förlust för
kyrkan och hennes evangeliskt fattade uppgift, om, efter den
första, gemensamma nattvardsgången och vid sidan af det
samfällda nattvardsfirandet i kyrkan, frihet lämnades dem som det
åstunda att i enskilda kretsar fira den heliga åminnelsen. Kunde
det leda till upplifvande i nya former af något af
kärleksmåltidens från nattvardsrunden försvunna karaktär, vore därmed
något dyrbart och verkligt vunnet i en sak, där kyrkan i våra
dagar i hvaije fall är ställd inför en svår och ömtålig uppgift,
rent af inför en kris, enär det är allom tydligt, att nattvarden
inom vida kretsar af kyrkan ej motsvarar sin bestämmelse och
sin värdighet och att intet återupplifvande af sed och
uppfattning, som nu glida bort, kan göra tillfylles.
Men här är frågan om dem, som ej vilja vara kristna. Det
ligger i sakens natur, att ingen kan tvingas till religion i
kristen mening. Allt påtvingadt i religionen blir ett brott mot
kristendomen. Men det är också uppenbart, att icke samhället för
deras skull kan uppgifva sitt samband med hvad som varit och
är folklifvets kärna. Det går verkligen icke i längden an att,
som en del godt folk i vårt land nu med otrolig, själftagen
myndighet gjort, behandla ett det djupaste faktum i vår historia
och vårt folks lif som luft — eller en elak lukt, som man
inte låtsas om.1
1 Ett ringa, men upplysande exempel. Efter en populär föreläsning en
söndagsafton för uppländsk allmoge i ett för tillfallet upplåtet, eljes åt andakt
vigdt hus förekom afsjungandet af en psalm. Här sjunges? Tst, tst, det skall
vara folkbildning! En tidning heifrade saken. Det värdefulla var tidningens
argumentering. En li3Tmn till jungfru Maria eller en ateistisk sång skulle
tidningen lika fullt ha ogillat. Hvilken storslagen objektivitet. Förmodligen också
en hymn till Ainitablia eller Husein. Vårt folk är för denna uppfattning ett
oskrifvet blad. Nu börjar dess skola. Eljes är det minst vetenskapligt af allt
att ignorera fakta. Den folkbildningssträfvan, som icke tager någon som hälst
notis om hvad detta folk är och tänker, blir på sin liöjd ett slags kulturspruta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
