Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Nathan Söderblom
hus, som på de tröstlöst döda eller slarfviga — i båda fallen
undermåliga predikningar man kan få höra. Hvarför så många
predikningar? Anordna andakt och gudstjänst utan predikan;
jag skulle stundom gå hällre till en sådan gudstjänst och få mer
uppbyggelse. Och hvarför högmässa hvarje söndag i små
näraliggande församlingar? Det räcker med hvarannan eller hvar
fjärde eller mera sällan. Då skulle gudstjänsten skattas högre
och besökas mer. Till evangelisk gudstjänst hör en menighet.
Den katolska mässan förutsätter ej en sådan. Den enskilde
bevittnar mysteriet, som prästen utför på altaret. Ar han ensam,
är hans andakt densamma, kanske mer ostörd. Men en
evangelisk gudstjänst innebär gemensamhet, gemeusamhet i psalmsång
och ordets hörande. När det sjunker under ett visst antal,
särdeles i en stor kyrka — hur många kyrkor ha ej under de
sista hundra åren byggts så stora, att man ur huse med barn
och åldringar ej kunna fylla dem — blir det ödsligt och mer
besvärande än uppbyggligt både för åhörare och predikant.
Psalmsången gjutes ej i ett, utan blir solokvitter, hvilket ägnar
sig mera för hemmet och åkern och skogen. Predikan irrar
besvärad kring öfver dessa spridda hufvuden. Bättre vore då
att sitta och tala om texten kring bordet i sakristian. Vidare
bör predikan mer än hittills i vanliga fall stanna vid den
ringare uppgiften att utan anspråk berätta och påminna om den
ifrågavarande söndagens betydelse och genomgå den evangeliska
berättelsen,1 för att när den någon gång höjer sig till att vilja
vara en personlig bekännelse i den mest samlade och
uttrycksfulla form, den må kunna hållas uppe och icke ohjälpligt sjunka
till något som är vida, vida sämre än den anspråkslösaste
ho-milia. Det är orimligt att söndag efter söndag och kanske
oftare fordra något som är den största andliga och sedliga
kraftansträngning. Men nu har ju genom allt okyrkligt och kyrkligt
predikande predikan blifvit det lättaste af allt. Gåfvorna äro
mångahanda, och predikan är ej allas gåfva. Man borde låta
predikanterna predika både i sina och andras kyrkor. En
enda fullödig gudstjänst gör lika mycket gagn, som aldrig så
många slött ledda och följda draga ner det hela. Kan en lek-
1 Vid enskilda religiösa sammankomster borde dels kunskap om
kristendomens stora personligheter, dels samtal om verkligt brännande samtida
spörsmål komma till användning mer än nu sker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
