Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges kyrka
105
man predika, så släpp upp honom på predikstolen! Genom
sidana anordningar och andra som nedan skola nämnas, kan
antalet prästerligt utbildade församlingstjänare betydligt
nedbringas, och fordran på begåfning, duglighet och kunskaper
sättas högre, ty till denna den högsta och ömtåligaste syssla
borde de personliga krafven sättas högre än till någon annan
klass af ämbeten i samhället.
Frågar man sig, hvarför en så härlig uppgift icke drager till
sig flera af de bästa och starkaste begåfningarna, bli svaren
många. Det* ligger i sakens beskaffenhet. Man kan icke
besluta sig för prästembetet såsom för hvilken bana som hälst.
Det berör ett så innerligt område. Sker beslutet på allvar, så
sker det icke utan fruktan och bäfvan. Men därmed
sammanhänger, att har någon tagit det lättare för det svårare, det lugna
för det riskfulla och svikit kallelsen, han känt för ett sådant
värf, så straffar det sig lätt i en växande känsla af tomhet och
outfyllda möjligheter.
Jag tror icke, att de ekonomiska missförhållandena,
ojämnheten och i början otillräckligheten, spela någon egentlig
roll i de ungas beslut. Jag läste häromdagen i ett
arbetarblad, att det är den feta utkomsten som lockar till
prästämbetet. Hoppoms, att det är ett godt omen för förbättring! Men
det är oförenligt med en god nationalekonomi att lämna de
stillsammaste och tåligaste af våra proletärer, det svagast aflönade
prästerskapet, i sticket med orimlig husröta och huslösen.
Mycket mer betyder den kompakta misstro, som på vissa håll
hos prästerskapet — visst icke allestädes, och framförallt icke hos
alla de ledande personligheterna — möter de unges sträfvanden
och svårigheter. Den unge tänker, att allvarlig forskning i
bibeln och den religiösa tankevärlden är hans rätt — i själfva
verket är den hans oafvisliga plikt. Han begär förtroende och
ledning, men icke misstänksamhet och dom. Men så finner han,
att ingen är så okunnig, att han icke tillmäter sig rätt att bryta
stafven öfver den, som ej vill nöja sig med den fromma slentrian.
Hvad kyrkan i främsta rummet behöfver, är ju icke
vetenskapsmän, utan kraftiga kristliga personligheter. Det finnes
prästmän, genomglödgade af Kristi kärlek, utmärkta genom sin
innerlighets styrka eller genom det impulsiva och smittande i
sin fromhet eller genom duglighet i det religiösa och kyrkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
