Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 Östersjöväldet
least — vid Östersjöns portar tränger John Bull på,
jourhafvan-de hafsbehärskare.
Hvilken af dessa approcher är den aktuella?
Sverige och Danmark äro ju f. n. genom sin litenhet
uteslutna från all politisk offensiv gentemot de öfriga makterna, och
det är ju tydligt, att detta objektiva förhållande kompletteras af
en motsvarande subjektiv passivitet hos regeringar och folk. En
rysk offensiv mot Sverige är ju icke utesluten nu lika litet som
1808, då den ryska flottans tillstånd gjorde den föga opportun,
men ur sannolikhetssynpunkt måste den vid all beräkning (som
alltför väl kan slå fel) ställas i andra planet.
Aktuella däremot i högsta grad äro den tyska linien och den
britiska. Bägge dessa stater stå på höjden af aktionskraft.
Aktuell är också skärningen mellan dessa båda linier. Detta
redan ur synpunkten af Östersjöpolitiken, tagen i och för sig.
Tyskland intager vis à vis Östersjön gentemot England ungefar
samma ställning som Danmark med sin sundstull till Holland
(England) före freden i Brömsebro och Sverige till Holland
(England) efter freden i Roskilde. Tyskland är efter ryska flottans
ruin den enda makt, som hotar Östersjöns frihet, försåvidt denna
är ett britiskt intresse.
Häraf talet om den tyska politikens mål att göra Östersjön
till ett mare clausum, som oafsedt möjliga alltyska funderingar
snarare torde vara en engelsk tendentiös uppfattning af tyska
sträfvanden än verklig tysk regeringspolitik.
Naturligtvis har Tyska riket det allra största intresse af att
icke se sin Östersjökust utsatt — vid ett eventuellt krig — för
engelska flottans bombardement och brandskattningar. Men i
detta fall torde tyskarna liksom Karl Gustaf i världen
framförallt få lita till sin egen flotta för att stänga den britiska ute,
om icke redan det hot mot en dylik flottas förbindelser, som
Kejsar-Wilhelmskanalen innebär, skulle afkyla den engelska
lusten att visa sin flagga, innan den tyska flottan vore krossad.
I alla händelser kan naturligtvis icke den tyska diplomatien
vara naiv nog att hoppas på Sveriges och Danmarks frivilliga
medverkan till Östersjöns stängande redan på förhand genom
en folkrättslig akt.
En sådan handling skulle otvifvelaktigt endast vara en ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
