Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Östersjöväldet
.149
maning mot England, som skulle besvaras på sätt som skedde
år 1801. Däremot kan naturligtvis en tysk kupp för att vid
krigs-tillfälle bringa Danmark till åtminstone passiv medverkan vid
Sundets och Bältens stängande vara mycket tänkbar, men
detta är en helt annan sak än elt folkrättsligt mare clausum.
Men Englands förhållande till Tyskland får icke ses ur
Öster-sjösynpunkt allena. Detta vore en isolerande abstraktion, som
skulle ställa hela frågan på hufvudet. Östersjöfrågan är
ingalunda hufvudpunkten i motsatsen mellan Tyskland och England.
Den tyska världsmakten sträfvar efter armbågsrum ute i
världen, eftersom den med sina väldiga utvecklingsmöjligheter icke
längre har det i Europa. Denna sträfvan är helt naturlig och
nödvändig. Frankrike har gjort så också en gång, men när
dess sjömakt förblef den engelska underlägsen, så afstängdes dess
väldiga kolonier i Indien och Amerika från moderlandet och
föllo England till. Napoleons »svindlande» planer, kulminerande
i kontinentalsystemet, voro i grund och botten intet annat än
ett förtvifladt försök till reaktion mot denna afstängning, en
reaktion, som den britiska diplomatien bröt med tillhjälp af
kontinentens fysiska och moraliska krafter. Sedan var Frankrike
vigdt åt förfallet. Dess utvecklingsmöjligheter voro hämmade.
Så känner den tyska makten# sin väg mot kolonialvälde
vid hvarje steg hämmad af britisk öfvermakt. Vägen till
kolonierna, till världshafvet är i Englands våld genom dess flottor,
dess krigshamnar, dess kolstationer och dess kablar. Det tyska
kolonialväldet, så fattigt det än är — lika fattigt som Englands
en gång, när Spanien, Portugal, Holland och Frankrike
kommit det i förköpet — innehafves med Englands nåde. Ty
visserligen kunde briten tänkas visa sig vänlig nog till tack för, att
Tyskland håller Ryssland i kragen på vägen till Indien eller
Konstantinopel, men aldrig kan han tillåta tysken att vinna
ett värdefullt kolonialrike.
I en sådan ställning kan en ärekär makt icke finna sig. I
kraft af sin själfbevarelserätt och sin kulturella mission måste
den bana väg för sin utveckling med en ideell
expropriationsrätt, som har krigets ultima ratio till fullt folkrättsligt godkändt
rättsmedel.
Här kan ingen annan vara skiljedomare än härskarornas herre,
som äfven bjuder stolta böljor att sätta sig. Endast han kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
