Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
Östersjöväldet
bekymmer för den europeiska freden som revanchen efter
Frankfurt erfreden.
Hvad nu särskildt Belgiens intresse för Storbritannien
’beträffar, så är detta ett faktum, som går genom hela 19
århundradets historia. Konung Wilhelm IV uttalade intet annat ån hvad
som verkligen varit principen för den britiska politiken allt
sedan, når han till Leopold af Koburg, då denne lämnade
England för att bestiga Belgiens tron, yttrade: »lf ever France or
any other power invades your country, it will be a question of
immediate war for England; we cannot sufier that.»
Lägges härtill, att detta faktiska engelska beskydd öfver det
land, för hvars »independent existence» enligt Leopolds
anmärkning »for centuries England has made the greatest sacrifices of
blood and treasure», att detta beskydd äfven tagit karaktären
af en Storbritanniens ställning som medkontrahent vid
garanterandet af Belgiens permanenta neutralitet, så må denna exkurs
vara slut. Den har gifvit oss jämförelsepunkter nog för att
belysa Englands ställning till ett europeiskt rike, som i förhållande
till Portugal ligger i andra ändan af Europa, men om hvars
hamnar man kan säga i stort sedt detsamma som om Portugals.
Detta land är som hvar och en vet Norge.
Det är visserligen långt bortemot hedenhös, sedan invasioner
från Norge utgingo mot England, men de geografiska
förhållandena äro desamma som då. Som ett nordiskt Portugal med
modifierad belgisk neutralitetsgaranti torde Norge kunna
betecknas, hvarvid det bör tilläggas, att Portugals roll spelas
i norr icke af Norge ensamt, utan af Norge tillsammans med
Danmark, hvarifrån ju en lyckad invasion på de britiska
öarne utgått. Om Danmarks »protected state» i förhållande till
England borde intet tvifvel kunna råda. Hela det danska
folkets lif igenom ha dess sympatier gått till England såsom den
af hopplös brist på själfkänsla nedtrycktes begär att få vara
med de store, om icke annat så åtminstone »på sladden».
Under det gångna århundradet ha i det stora hela dessa lofliga
känslor besvarats. 1848 voro näppeligen Palmerstons
sympatier på den tyska nationalitetsrörelsens sida, hvars främsta objekt
var världsmakt och sjömakt närmast på Danmarks bekostnad,
och 1863 hejdades Storbritanniens begär att slå löst till
Danmarks räddning af Napoleon, icke tvärtom, som man länge trodde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
