Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Östersjöväldet
på så väl press som allmänhet? Nyss förklarade man, d. v. s.
exc. Trolle, att Sverige kan skydda sig själft och icke
behöfde den garanti efter norskt mönster som erbjöds oss, och hein
svenska pressen instämde. Med* hr Branting i spetsen
försäkrar nu samma svenska press Europa, att Sverige är utom sig
af förskräckelse vid tanken på ett befästadt Åland och de
bördor detta kommer att pålägga vårt folk — »därom äro vi alla
eniga» — och riksdagen sätter pricken öfver i’t.
Nu skulle det inom parentes sagdt kunna hända, att
kulturen, hvars namn missbrukas i detta land värre än något annat,
icke skulle lida så mycket, om svenska folket ßnge litet eller
mycket ökade militärbördor, utan tvärtom. Det är icke
kulturen utan vällefnaden, som sitter i högsätet hos oss (hos
underklassen i den formen att njutningen af oförstånd ofta får
undantränga det nödvändiga). Ha vi lärt oss njutningen att
försaka litet för rikets försvar, så kanske vi också få lust att
fortsätta en smula på den banan och underordna ytterligare en bit
af vårt, om man får tro våra literater, psykologiskt så intressanta
jag under den kultur i anda och sanning, hvars väsen äfven på
dess innersta områden är helt enkelt — disciplin.
Men för att återgå till hufvudsaken, få vi väl hoppas, alt
excellensen Trolle icke gör opinionen den återtjänsten att följa
efter den nu, såsom den följde honom då. Han måste å
ämbetets vägnar veta bättre — hvad äfven en enkel enskild
medborgare kan veta. Man säger sig själf, att det finnes något i
politiken, som för folkens vidkommande motsvarar karaktär
och moralisk ryggrad hos individen.
Det ser misstänkt ut att just som östersjömakterna (på
Tysklands initiativ? Om det varit på Sveriges, hade det rakt inte
skadat!) hålla på att sluta en öfverenskommelse inbördes utan
England, med samma rätt som medelhafsstaterna sluta utan
Tyskland, så kommer just det moment in i underhandlingarna,
som måste tänkas i möjligaste mån hindra ett gynnsamt resultat,
hvilket väl de underhandlande måste förutsättas önska.
Hvem har infört detta moment? Ja, svaret ligger nära till
hands. Den, som hade intresse att hindra en dylik
östersjö-entente, som ju tillika i sig skulle innebära en rysk-tysk sådan.
England har haft detta intresse, vi ha ofvan påpekat hvilka
stora värden, som för England äro förenade med en entente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
