Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Östersjöväldet .157
med Ryssland just nu. Är det då otänkbart, att England som
lockbete kastat ut Ålandsfrågan, som enligt hvad vi sökt visa
icke innebär någon allvarlig fara för England, utan tvärtom
kan tjäna till att föra Sverige bort ifrån den ovilja mot
besvärande engelskt beskydd, som ligger i förkastandet af den (från
britiskt håll?) erbjudna integritetstraktaten och kulminerade i
underhandlingarna om Östersjön på likställighetens grund med
Tyskland och Ryssland som öfriga strandmakter.
England har faktiskt öppet gjort ett desperat motstånd mot en
östersjötraktat med dess uteslutande och istället rekommenderat
en kombinerad Nord- och Östersjööfverenskommelse. Danmark
har likaledes såsom strandmakt vägrat att biträda den påtänkta
Östersjööfverenskommelsen under direkt hänvisning i officiösa
pressorgan till sin motvilja att såra Englands intresse. Alla
indicier synas sålunda peka i en riktning, mot hvilken talar
endast en psykologisk men absolut ologisk faktor: det svenska
folkets kolartro på England som frihetens och småstaternas
förkämpe. Men vi borde besinna, att vi befinna oss i ett nytt
tidehvarf, som till molto har lörd Salisburys ord om de starka
och svaga staterna.
Nu förklaras Ålandsfrågan vara afblåst, om genom tyskt eller
engelskt ingripande eller båda i täflan om inflytandet i Sverige
eller genom tillfällig rysk moderation är relativt likgiltigt. Ingen
af dessa faktorer år af den art att kunna garantera oss ro för
ens den närmaste tiden. Alt Ryssland skulle för all
framtid frivilligt låta sig afhållas från att genom Ålands militäriska
tillgodogörande liksom draga ut konsekvenserna af den ställning
vid Östersjön, som det’med full folkrätlslig hemul kunde anse
sig ha förvärfvat redan genom 1809 års fred, är väl en tanke,
som utan vidare kan betecknas som absurd.
Såsom enda folkrättsligt hinder för utdragandet af dessa
konsekvenser står Ålandsservitutet, vid hvilket vi som bekant icke äro
kontraherande part. En stark garanti för detta för oss lyckliga
tillstånds varaktighet har man sagt oss skulle finnas i ett
britiskt intresse. På Englands stöd kunna vi bygga en del, om vi vilja
nöja oss med Portugals öde, men Englands flotta lärer nu lika litet
som 1809 kunna försvara öfre Norrland. Och England kan bli
tvunget att uppge den skandinaviska halfön, liksom det tvangs
att uppge Mandschuriet och Port Arthur och förresten äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
