Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
Harald Hjärne
lifsdugliga från det dödsdömda, skenet och drömmarna från de
mognade tankarna och verklighetens bistra kraf, de starka,
sunda viljorna från de slappa och maskstungna. Öfverallt i
världen förspörjas likasom domedagstecken. Det gäller blott,
och det är tillräckligt för oss, om vi svenskar skola stå oss
eller ej i dessa stormar såsom ett folk ibland de andra, såsom
samarbetande inom vårt eget land med hvarandra ocli utan
främmande öfveruppsikt. För den uppväxande ungdomen bör
det vara en stålsättande känsla att få lefva sig in i en sådan
tid. För de äldre ljuda tidens maningar starkare att, innan det
blir för sent, taga väl vara på de krafter, som ännu stå oss till
huds i vårt land, och att bruka dem på det rätta sättet, i
målmedveten vård om de samhällsband, som äro oss anförtrodda
till efterföljande släktens trygghet och styrka.
Sedan några år tillbaka ser det också ut, som om en viss
känsla af tidens allvar och behof börjat lifligare och tydligare
än förut förnimmas inom åtminstone en del af vårt folk. Få
talesätt ha så ofta sväfvat på många tungor, klingat i våra öron
och mött oss i pressen som det mångtydiga ordet »samling».
Det är dock fara värdt, att man därmed ej sällan förknippat
antingen endast dunkla föreställningar eller öfverspända anspråk,
som icke rätt tåla det nyktra verklighetssinnets belysning.
Utan minsta tvifvel behöfver vårt folk samlas, och det snart,
till dugande politiskt arbete och ansvar. Men om vi förmena,
att detta arbete och detta ansvar ovillkorligen måste ikläda sig
den hänförda fri villighetens angenäma former, nödvändigt måste
lika fördelas på alla medborgare eller öfversättas till yrkanden
på lika politiska rättigheter och lika stor makt för alla inom
stat och samhälle, — då beßnna vi oss, enligt alla historiska
erfarenheter, på en villoväg, som snarare leder till splittring och
svaghet än till kraft och kraftsamling. Den allmänna rösträtten,
hvaraf man gjort så mycket väsen ocli som vi ju stå i begrepp
att införa, kan ingalunda, dess fördelar och dess brister månde
vara hvilka som hälst, tolkas i en sådan riktning och räcker
visst icke till att omdana vårt folk till ett samfund af pålitliga
arbetare i fäderneslandets tjänst.
Det vore sannerligen förmätet att hoppas på det slags
»samling», som skulle finna sitt uttryck i allas villiga samdräkt, i
ogrumlad fosterländsk hänförelse, i aldrig sparad själfuppoffring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
