Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utvandringen till Norge från Värmland och Dal
235
ur uppgifterna meddelas följande. Från en församling
uppgifves, att norsk undersåte, som ej ens låtit sig kyrkoskrifvas,
varit boende inom församlingen mera än 10 år och innehaft
viktig förvaltareplats. »Allsmäktigt norskt bolag» omnämnes i
förbigående från en församling — men det är ju bekant, att på
somliga trakter af Värmland betydande gårdar och skogar äro
i norska händer. Man klagar på ett håll, att inflyttade
norrmän uppköpt större eller mindre skogshemman, som de sedan
föröda, i det att de icke allenast nedhugga skogen utan
därjämte vanvårda jorden. »Så hade t. ex. förre ägaren af B.—ett
angifvet gods — 40 à 50 kor på gården, under det att den
norrman, som köpt godset, blott har 4 à 5. De norrmän som
inflyttat till N. hafva tydligtvis ej för afsikt att där reda sig ett
hem, utan endast att skaffa sig kontant förtjänst. Sedan detta
mål vunnits, lämna de förödelse efter sig. Och som samma
klagan höres från flera håll, ligger den tanken nära, att den
svenska jorden behöfver skydd.» —
Många af de pastorer, som lämnat uppgifter, beröra den
stora förändringen, som inträdde 1905, om hvilken också de
anförda siffrorna vittna. »Efter 1905 års händelser — skrifver
en pastor — har det svenskt nationella rönt ett förut oanadt
uppsving i hela folkets uppfattning. Så stor som dragningen
förut var till Norge och det norska, så stor är nu motsättningen
därtill, och känslan för Sverige är stark och djup. Denna
återuppväckta fosterlandskärlek har icke blifvit främmande för i
Norge ännu bosatta svenskar, ehuru de sakna tillfälle att gifva
den luft. — Skulle så blifva — fortsätter han — alt
gränsbornas ifrigt åtrådda närmare förbindelse med det öfriga Sverige
icke på något sätt kan komma till stånd, så torde, isynnerhet
om samfärdseln med Norge underlättas, förhållandena så
småningom glida in i de gamla hjulspåren. Dock är det icke
sannolikt, att hvad norskt är någonsin mera skall öfverskaltas till
den grad, som skedde under unionstiden.»
Det öfvervägande antalet emigranter utgöres af personer i sin
bästa ålder — mellan 20 och 30 år. De återflyttande äro i
medeltal äldre, och många så gamla, att de kunna anses hafva
»arbetat ut». Men åldersskillnaden är i hvarje fall af betydelse.
»Den omständigheten — skrifver en pastor om sina två
församlingar — att immigranternas medelålder för hvardera för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
