Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utvandringen till Norge från Värmland och Dal
239
emigrerade hafva i allmänhet förblifvit goda svenskar. De hafva
varit eftersökta på arbetsmarknaden isynnerhet till gröfre och
tyngre sysslor, och hafva alls inte blifvit misshandlade af sina norska
arbetsgifvare och norska kamrater, men de hafva blifvit sedda öfver
axeln och inte så litet ringaktade; ordet’svenske’ har ofta nyttjats
som ett skällsord. Isynnerhet vid unionsbrottet 1905 hade de svårt
att undertrycka sina nationella känslor; deras ställning blef af
många skäl ömtålig och obehaglig. Många, som kunde,
återvände till sitt gamla hemland, och sedan dess har
emigrationen till Norge från dessa bygder nästan upphört.»
Enligt en skildring från ett par af de värmlandsförsamlingar,
där beröringen varit allra lifligast, har det där hört till ordningen,
att de allra flesta unga i Norge sökt sig sysselsättning, i all synnerhet
sommartiden. Våren och sommaren företedde ofta stora stråkvägen
dit bilden af en folkvandring. — Man kan, menar anförde pastor,
svårligen uppvisa, att utvandringen för svenskarne haft några
välgörande verkningar. Arbetsförtjänsterna i Norge voro en tid
utomordentligt goda, men det erkännes allmänt, att just ingen däraf drog
nytta. Arbetare och arbeterskor förslösade mycket ofta sin
inkomst genom ett öfverdådigt lefnadssätt. Spekulativa individer
försökte sig på jobberi i hus och tomter. Det finns en eller
annan sådan, som försiktigt drog sig ur spelet i tid, sedan han
förtjänat något hundratusental. Men dessa äro ytterst få, och
de hafva kvarstannat i Norge. De flesta förlorade mera än de hade
vunnit. De manlige arbetarne slogo sig vanligen på
byggnadsfacket och började med grundgräfning; en och annan steg till
värdighet af gråstensmurare. Ganska många voro ock
byggnadssnickare. En ganska betydlig del af de unga kvinnorna valde
sömmerskeyrket, som, förutom dess dåliga sanitära verkan, i de
större städerna synes vara ägnadt att verka demoraliserande.
Största parten af sådana kvinnor, som reste på våren och
kommo tillbaka på hösten, blefvo s. k. hagjäntor, som arbetade i
trädgårdarne. Deras anseende i Kristiania var dåligt, äfven af
den orsak, att arbetet var uselt betaldt. De foro illa med sig
på alla möjliga sätt, voro inhysta i dåliga logement, skaffade sig
otillräckligt med mat, men desto mera öl, hvarförutan de af
den magra förtjänsten skulle skaffa sig »modepynl». — När så
de dåliga tiderna inträdde, tvingades en del, som slagit sig ned
i Kristiania i afsikt att stanna där, synnerligen familjer, att åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
