Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 ’
J. A. Eklund
kan man få en rätl klar föreställning af det faktum, att då en
svensk arbetare, man eller kvinna, som blott uppehållit sig
några dagar inom norskt område, skrifver till sina anhöriga
eller prästen i sin hemort, ser det ut, som om han på denna
korta tid nästan glömt bort — sitt modersmål. På ett alldeles
motsatt sätt förhåller det sig däremot med en norsk man eller
kvinna. Ha de en längre tid, ja flera år uppehållit sig i Sverige,
så tala de dock norska.»
Det torde väl, i parentes sagdt, vara något ensidigt att blott
hos arbetarklassen finna detta drag. Det är nog allmän-svenskt.
De, som deltagit i de skandinaviska studentmötena, erinra sig
säkert den norsk-dansk-svenska rotvälska en hel del svenska
studenter talade vid mötesveckans slut. Och jag har åratal
efteråt träffat deltagare, som aldrig återtagit det fulla bruket af svenskt
språk.
Det ligger en obestridlig och för oss svenskar ganska
nedslående realism i följande skildring: »Rörande den nationella
utvecklingen kan i de flesta fall den, som emigrerar till Norge,
anses förlorad för vårt land och folk. Här i gränstrakterna är
det en daglig kamp och strid för att kunna bevara svenskt språk
och svensk kultur. Socknen är i saknad af farbar väg åt svenska
sidan; utfartsvägen går genom Norge. Under vintern finns ingen
annan utväg än att resa genom Norge för alt komma till Sverige.
Arbetstillfällen bjudas rikligt å norska siäan; så småningom
växa de unga in i norskt språk och norska sedvänjor; allt
drager dem bort, och när de så ingå äktenskap och bygga bo i
det nya landet, som för dem ej längre är nytt, då har Sverige
så godt som för alltid förlorat dem.»
Jag sade, att dessa för vår nationalitet nedslående omdömen
äro nära nog enstämmiga. Det finns nämligen några få
undantag. Från en församling har uttalats, att de återflyttade, utom
hvad språket beträffar, varit sig tämligen lika. Men äfven mera
positiva uttalanden i denna riktning föreligga från ett par håll
i Värmland. — »Då de utflyttade hit återkomma, så har svensk
nationalkänsla i någon mån vaknat, och de äro nöjda med att
återkomma.» Äfven från Dal, där folket ju är mera
konservativt — »mindre bildbart», som en värmländning uttryckte sig
om västgötarne — uttalas sporadiskt liknande erfarenheter. Så
heter det i ett uttalande, som dock väcker blandade känslor: »De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
