Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
Verner Söderberg
hållit, ett försök »att stärka grannstaternas förtroende för
hvarandra och därjämte lämna ett nytt stöd för freden». Det
praktiska värdet af dessa försök beror visserligen ytterst på den goda
viljan hos vederbörande, men så är ju fallet med nästan alla
internationella öfverenskommelser af politisk natur, hvilka ju
enligt erfarenhetens vittnesbörd samt och synnerligen äro
underkastade hvad Ibsen kallat »förvandlingens lag». Det mottagande
aftalen fått inom de olika ländernas press kan också sägas ha
varit genomgående gynnsamt, fastän man allmänt vaktat sig för
att låta dessa aktstycken förleda sig till öfverdrifna förväntningar
om en ny fredens och förtroendets æra. Missnöjet tyckes
förnämligast förefinnas inom de engelska kretsar, där man förälskat
sig i den beryktade publicisten Lucien Wolfs förslag till
patentlösning af »den nordiska frågan» och därför nu beklagar
till-lämpningen i de nya aftalen af den s. k.
»angränsningsprinci-pen» eller den af England själf i den medelhafsatlantiska
öf-verenskommelsen häfdade grundsatsen, att status-quo-aftal af denna
art böra afslutas endast af vederbörande »strandmakter».
England äger intet Östersjö-Gibraltar och uteslöts därför genom
»an-gränsningsprincipens» tillämpning från aftalet om bevarande af
territoriellt status quo vid Östersjöns stränder. Men var detta
en diplomatisk framgång för Tyskland, så uppväges den i viss
mån af det nära samband, som så småningom utvecklade sig
mellan de båda jämnlöpande förhandlingarna samt framför allt
däraf, att de bägge aflatens giltighetsområden gränsa till
hvarandra, hvarigenom deras samhörighet ytterligare stärkes. Sir
Edward Grey har i dagarna i underhuset uttryckligen som ett
engelskt uppnådt önskemål betecknat den omständigheten, att
intet »gapande hål» skulle förefinnas mellan de båda
överenskommelserna, utan att deras områden »sine intervallo» skulle
liksom öfvergå i hvarandra. För att vinna detta mål gick man
vid förhandlingarna visserligen ej ända därhän, alt man ändrade
de sedan 1882 fastslagna gränserna för det diplomatiska
begreppet Nordsjön, men man anlitade i stället den nödfallsutvägen
att dekretera, hurusom i denna öfverenskommelse »Nordsjön
skall anses sträcka sig mot öster ända till dess förening med
Östersjöns vatten». Hvar sedan denna förening sker och hvar
sålunda den ena maktgruppens respekt för status quo upphör
och den andra gruppens respekt vidtager, det öfverläts som ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
