Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aftalen om Nordsjön och Östersjön
249
ende områden, samt af de utsikter till blidare förvaltningsregim
i Nordslesvig aflägsnandet af Preussens misstankar om danskt
understöd åt befarade irredentiströrelser möjligen skulle kunna
framkalla.
Kommer så Sveriges vinst- och förlustkonto i samband med
dessa öfverenskommelser. Förlorat ha vi naturligtvis den länge
halft förgätna integritetsgaranti gent emot Ryssland 1855 års
Novembertraktat förpliktat England och Frankrike att lämna
oss. Som en förevändning för de båda västmakterna att — om
någonderas intressen så kräfde eller situationen på Krimkrigets tid
i våra dagar återvände — med stöd af traktatsargument uppträda i
Östersjöpolitiken mot Ryssland hade den redan för de båda
makternas förhållande till Norge begrafna gamla traktaten ännu ett
visst värde, men ändrade maktgrupperingar och mycket annat,
däribland också »aflösningsakten» i Kristiania af den 2 november
1907, hade säkerligen borttagit detta dokuments garantivärde för
oss. När det nu öfverkorsades, skedde detta som utbyte mot en
internationellt folkrättslig förklaring af Ryssland, alt dess regering
ej numera hyser de planer, mot hvilka Novembertraktaten
afsåg att skydda Sveriges rike och västmakternas egna intressen.
Man behöfver ej öfverskatta den ryska förklaringen för att kunna
säga, att den i närvarande stund för oss betyder mer än ett
konserverande af Novembertraktatens till hälften intill marken
jämnade ruiner skulle ha gjort. Västmakternas folkrätlsliga
hållpunkt för eventuellt framtida uppträdande i Östersjöpolitiken —
praktiskt politiska hänsyn att beakta finnas ju äfven — utgöres
numera endast af Ålandskonventionen af 1856, om hvars
fortfarande giltighet, till dess den i laga ordning upphäfts, inga
allvarligt menade tvifvelsmål bland sakkunniga borde kunna råda.
Huruvida särskildt England i en hastig vändning till befästande
af sin nya entente med Ryssland skall befinnas liågadt att
afstå äfven från denna sista traktatsenliga hållpunkt för dess
Öster-sjöpolitik, det är en framtidsfråga, hvilken det skulle vara
lönlös möda att nu söka besvara. Att den frågan till sist dock ej
under dessa förhandlingar kom att till omedelbart besvarande
framställas till det liberala och enligt gamla partitraditioner i
möjligaste mån ryssvänliga brittiska kabinettet, det är gifvetvis
hvad som i närvarande stund för oss svenskar ter sig såsom
det mest tilltalande i de nu afslutade förhandlingarna. I öfrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
