Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
G. F. Steffen
drifterna samhällslifvets herrar. Blott det allmänna, ordnande,
begränsande tvånget kan göra dem till pålitliga medel för
kulturens ändamål — liksom endast människans makt att intvinga
naturkrafterna i vissa verksamhetsriktningar gör dem till hennes
lydiga tjänare. Så länge människan lefver omgifven af idel fria,
af henne oreglerade naturkrafter, är hon dessas slaf. Så länge
samhället lämnar privat egendom och privat hushållnings
verksamhet helt fria, legalt oreglerade med hänsyn till samhällets
kulturella behöfver, så länge är samhället privategendomens
och privathushållningens slaf och kulturen deras värnlösa rof.
Fri privategendom och fri privathushållning å ena sidan
samt ett fritt samhällslif och en fri allmän kultur å andra sidan
utesluta hvarandra.
De ha alltid gjort detta och göra det i vår tid mer
obetingadt än någonsin. Då vi med allvar vilja samhällslifvets
och kulturens frihet från ekonomisk och social parasitism och
godtycklig maktutöftiing, då vilja vi också det nödvändiga måttet
af tvångsreglering för hushållningsverksamheten.
Vår goda vilja i denna senare riktning är det enda
tillförlitliga beviset för tillvaron af en verklig handlingsvilja på det
kulturella området. Den som öfverflödar af uttryck för social
reform vänlighet och kärlek till kulturframsteg, men icke vill
höra talas om någon uppoffring af privategendomens närvarande
fribytaremakt i samhället och öfver kulturen, måste antingen
sakna de nödvändiga insikterna eller den nödiga fördjupningen
àch förädlingen af social känsla och kulturell vilja.
AH liberalism, som i första rummet och ovillkorligen fordrar
privategendomens och den enskilda ekonomiska
företagsamhetens frihet från legal inskränkning och reglering, är en
materialistisk, icke en kulturell liberalism och är därför alls icke
någon egentlig eller verklig liberalism. Frihetsvänligheten måste
gälla allas frihet att vinna den största möjliga andelen i lifvets
högsta goda — icke allas eller ett fåtals frihet att vinna den
största möjliga andelen af egendom eller ekonomisk och social
makt.
En extrem eller radikal ekonomisk liberalism kan omöjligt
vara sant, d. v. s. kulturellt, frihetsvänlig. Det är blott viljan
att nedtrycka egendom och hushållning till samhälls- och
kulturtjänarens ställning, som är sant frihetsvänlig. I högre och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
