Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Välstånds politik 201
egentlig mening är endast den socialistiska grund uppfattningen
frihetsvänlig, ty den står på den enda riktiga ståndpunkten, att
vi icke få, såsom ideal och mål,- eftersträfva någon annan frihet
än kulturens, samt att fri privat produktivegendom och fri
privat ekonomisk företagsamhet alls icke i sig själfva äro några
frihetsidealer eller frihetsmål.
Den ekonomiska liberalismen kan icke ha något annat
sammanhang med den kulturella liberalismen än antagandet
eller beviset, att ett visst mått af ekonomisk frihet är för
närvarande nödvändigt för upprätthållandet af en ekonomisk
verksamhet, som är tillräckligt intensiv och progressiv för att åt
samhället gifva de materiella nyttigheter och den ekonomiska
utvecklingskraft, som äro nödvändiga grundvalar för det högsta
möjliga kulturlifvet inom nationen.
Den populära eller vulgära, ensidigt ekonomiska
liberalismens ena ständiga misstag är, att den betraktar sig själf som
i högre eller egentlig mening frihetsvånlig, därför att den
försvarar den privata produktivegendomens och den enskilda
ekonomiska företagsamhetens frihet från samhällsreglering och
legal inskränkning. Dess andra misstag är, att den betraktar
socialismen såsom i grund frihets fientlig, därför att denna
angriper den fria privata produktivegendomen och den enskilda
ekonomiska företagsamhetens frihet från legal reglering.
Liberalismen är från början alldeles främmande för tanken,
att en begränsning af de enskildas ekonomiska frihet kan vara
ett grundvillkor för ett fritt samhällslif och för ffigörelsen af
kulturens krafter inom ett folk. Detta är socialismens
grundtanke, som liberalismen på allvar måste göra till sin egen, om
den skall kunna rädda åt sig någon kraft till positiva insatser
i det pågående sociala utvecklingsarbetet. Liberalismen är
hänvisad till samarbete med socialismen, icke blott därför att »de
båda vänsterpartierna», det liberala och det socialdemokratiska,
kunna i valkampanjerna och riksdagsomröstningarna behöfva
förena sig mot de partier som kalla sig konservativa, utan äfven
och framför allt därför, att ingen verklig social frihets- och
framstegskamp är möjlig under moderna socialekonomiska
förhållanden, om den icke ledes af socialistiska idéer om den
socialekonomiska utvecklingens medel och mål.
Ledarerollen på detta område har oåterkalleligen tillfallit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
