Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utvandringen till Norge frän Värmland och Dal
303
ning af utvandringen. Dessutom är det i hvaije fall icke
försvarligt att lämna de många tusental ännu icke
denationalise-rade svenskar, som finnas i Norge, vind för våg.
Jag har begärt upplysningar af stiftets präster om de orter
i Norge, till hvilka emigranterna i största antal begifvit sig.
Dessa upplysningar, hvilka ju endast kunna vara tillnärmelsevis
fullständiga, gifva vid handen, att det otvifvelaktigt största
antalet går till Kristiania. Bland andra mera framträdande
emigrationsorter nämnas Fredrikshald, Fredriksstad, Sarpsborg,
Tiste-dalen, Eidskog. Men för öfrigt sprida sig de utflyttade tydligen
till de flesta sydnorska städerna och äfven, om än i mindre
omfattning, till landsbygden.
Denna omständighet är ju af vikt för bedömande af frågan,
huruvida från vår sida direkta anstalter kunna träffas för att
främja och bevara våra landsmäns religiösa, sedliga och
nationella lif.
Det var för mig ett hufvudintresse att höra mina
ämbetsbröders tankar i denna fråga. Många hafva också i densamma
uttalat sig.
Tanken på, huru ringa våra landsmäns eget intresse,
åtminstone såvidt man kan döma af det vi i Sverige erfarit, gått ut
på att behålla sin svenska nationalitet och sin förbindelse med
svenska kyrkan, torde diktera en del uttalanden, som gå i rätt
pessimistisk riktning, t. ex. följande: »Föga torde från
svenska kyrkans sida vara att göra för de emigrerades religiösa och
sedliga vård. Detta därför, att de icke vilja veta af, att de äro
svenskar–».
Man antager således, att våra landsman i Norge icke kanna
behof af några åtgärder i antydt syfte. »Det vore ej lätt —
menar en af dem, som i dylik riktning uttalat sig — att vinna
deras intresse och understöd för en svensk kyrklig och nationell
verksamhet. De vistas nämligen i ett land, där språk, religion,
gudstjänstordning, lefnadsvil]kor och mycket annat icke är firån
det motsvarande i hembygden så afvikande, att de emigrerade
känna sig vara främlingar i främmande land. De trampa s. a. s.
samma stycke jord som deras i Sverige kvarboende anhöriga.
Afståndet är ej stort. De kunna när £om hälst, om svårigheter
uppstå, återvända. Illa blifva de ej häller behandlade, så länge
de äro friska och kunna inlägga en god arbetskraft till landets
Det nya Sverige II. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
