Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
J. A. Eklund
på landsbygden, där större svensk arbetarstyrka är att finna.
Tanke på en »ambulerande» prästman jämte den i Kristiania
fast anställde uttalas af ett par präster. Andras önskningar gå
än längre: en präst i Fredrikshald med Tistedalen; en i
Fredriksstad med Sarpsborg och omnejd; en sjömanspräst i de
sydnorska hamnarne med station i Kristianssand eller Arendal. —
En dylik, mer omfattande organisation måste bero på,
hurudana förhållandena visa sig vid närmare undersökning. Men
om behöfligheten af svensk präst i Kristiania borde enligt mitt
förmenande ingen tvekan råda.
Man framhåller med rätt exemplet från Köpenhamn och
arbetet bland utomlandssvenskarne å andra platser i Europa.
Otvifvelaktigt skulle man möta varmt intresse för saken hos många i
den svenska kolonien i Kristiania, äfven hos dess ledande
män.
Betydelsen af en dylik »diasporaverksamhet» har blifvit mer
och mer klar. Ej få goda impulser hafva vi under de senaste
åren fått just från svenskarne utifrån — de vaknade 1905
kanske fortare ån vi, och synas förblifva mera vakna än vi
förblifvit.
Att en dylik kyrklig verksamhet i utlandet icke blott kommer
att omfatta det rent religiösa visar erfarenheten på andra håll.
En svensk församling därute blir helt naturligt äfven en nationell
kulturhärd. Den tjänar till bevarande af svenskt språk — mer
kanske än något annat —, svensk sed och svensk sång.
Svårigheten för dem, som önska svensk uppfostran dt sina
barn, är helt säkert ganska stor i Norge. Därför torde äfven »en
svensk skolfråga» ligga nära. Det har af en af
folkskoleinspektörerna i Värmland framhållits, hvilka svårigheter, som
oundvikligen möta ett svenskt barn, då det under skolåldern
återkommer från Norge. Ett sådant barn har ytterst svårt att
följa med sina jämnåriga och får därför en tråkig
undantagsställning. I många fall kan ju denna svårighet ej förekommas.
Men nog borde i Kristiania finnas möjlighet till svensk
undervisning för de där boende svenska barnen — de räknas
naturligtvis i många hundratal.
För dem, som behjärta saken, vill jag, i det hela med lifligt
instämmande för egen del, i församlingsfrågan anföra ett yttrande.
»Hvad från kyrkans sida bör göras för svenskarne i Norge?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
