Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utvandringen till Norge frän Värmland och Dal 307
Enligt min mening detsamma, som göres för svenskar i andra
länder! Då en obetydlig hop svenskar i t. ex. Paris bli
föremål för den svenska kyrkans omtanke och vård, så begriper
jag icke, hvarför de många gånger talrikare svenskarne i Norge
icke skulle vara det. De andliga farorna äro nog ej mindre i
Norge än i andra länder, och svenskarne där ha väl af
församlingsvård samma behof och samma gagn, som svenskar i
andra länder.»
»Men utom den religiösa och sedliga synpunkten kommer
äfven den nationella. Just på grund däraf, att svenskarne i
Norge lefva under förhållanden, som föga skilja sig från
hemlandets, och utan svårighet förstå det norska språket, löpa de
fara att desto lättare glömma sin nationalitet. Det är med
förtrytelse jag tänker på, att svenskarne i Norge äro så begifna på
att inlära och begagna det norska språket. Sådant betydde
ingenting under unionstiden, då det snarare var önskvärdt, att
folken sammansmälte så mycket som möjligt.1 Men efter
unionens brytning ter sig saken annorlunda. Nu är det tvärtom
önskvärdt, att svenskar må behålla så mycket af sin svenskhet
som möjligt och förbli goda svenskar, äfven om de bo i Norge.
Därtill skulle helt säkert bildandet af svenska församlingar
medverka i icke ringa mån. Ty hade dessas medlemmar
söndagli-gen tillfälle att höra rent svensk gudstjänst och dessutom #när
som hälst under lifvets mångahanda förhållanden tillfälle att
samlas omkring och rådföra sig med sin svenske pastor, som
säkerligen aldrig skulle hemfalla åt fåfängan och dårskapen att
begagna det norska språket, då skulle det nog stärka den
nationella känslan och i sin mån verka godt för den svenska
nationalitetens bevarande. I flera norska städer finnas en mängd
svenskar, och i Kristiania torde de kunna räknas i
tiotusental. Där borde en svensk församling kunna bildas och sedan
underhålla sig själf utan någon annan hjälp från hemlandet än
sändandet af präst. En svensk församling där bildad till andlig
uppbyggelse och ömsesidig timlig hjälp, skulle sålunda enligt
min öfvertygelse utgöra ett stöd för våra landsmän ej blott i
religiöst och sedligt, utan äfven i rent nationellt hänseende.» ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
