Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
Fredrik Böök
1895 utgör en af den svenska lyrikens kanoniska böcker: en
germanskt ctøup och manlig lifskänsla får i den personliga, än
innerliga, än sublima uttryck; det inre lifvets källsprång flöda
fritt i dessa dikter, och oändlighetskänslan, den religiösa
elevationen, genombrusar dess rytmer. Tillsammans med några af
Viktor Rydbergs dikter ger »Jairi dotter» de renaste och friaste
uttryck för den religiösa känslan som vår poesi äger. Det är ett
grundackord i Heidenstams lyrik, som ljuder i rader som dessa
om konstens evighetslängtan:
Långe vi gått och länge,
ryckta ur evighetens
breda vingar, likt fjäder
tumlat för himmelns väder.
Ack, som ett hjärta längtar
hem till sin moders hus
allt hvad vi samlat trängtar
att försjunka begrafvet
djupt i det kaos, där färgen
klarnar till solars ljus.
Vi bli stormen på hafvet
Vi bli spåman på bergen.
Människosjälens outrotliga tendens mot det transcendenta får
en underbart gripande form i slutraderna:
Trängtan jag alltid förnam
att få undrande blåsa
lifvets grumlande damm
från min bägares vatten,
smaka en klarare drick,
stiga närmare natten
och i din öken, som fick
tröskel i Akerons floder,
somna med pannan i knät,
blinda tigande moder,
gåtfulla evighet!
Hos Heidenstam framträder tidigare och klarare än hos någon
annan af nittiotalets författare den riktning mot det nationella,
som var en naturlig konsekvens af en fri och obunden
utveckling. Hans skrift »Om svenskarnes lynne» tillhör de första och
starkaste symptomen på den vaknande själfbesinningen och
själftilliten, och af de stundom paradoxalt formade satser, hvari
han gisslade vår själfunderskattning och vår vidskepliga
vördnad för det utländska, ha många sedermera ingått i det
allmänna medvetandet som grundsanningar. I »Karolinerna»
byggde han monumentet öfver den kung och den tid som
djärf-vast förkroppsliga vårt lynnes sträfvan mot det sublima. För
denna stora historiska rundmålning brukade Heidenstam icke
den konstruktiva miljöskildrande romanen, med sin ur hopade
detaljer sammanadderade helhetsbild, utan den långt spontanare
och omedelbarare formen af en räcka inbillningssyner, uppburna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
