Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges moderna litteratur
321
gens allt tydligare framträdande nationella karaktär, vunnen
genom fri själfutveckling och i befruktande anslutning till
inhemska folkliga och litterära traditioner — detta är ur den
synpunkt, som här följts, det väsentliga innehållet i vår litteraturs
historia under de sista decennierna. Den realistiska
underströmning, som sträcker sig ända fram till våra dagar och som i flera
afseenden bevarat åttiotalets anda, dess prägel af
samhällskritisk och religionspolemisk tendens, kan knappast betraktas
annat än som en efterdyning, utan allt för stor själfständig
betydelse. I den grupp af stockholmsnovellister, som tillbör denna
riktning, är det knappast någon mer ån Söderberg, som skapat
verk af betydenhet; bakom hans ironiska, formsäkra, inom en
ganska trång ämneskrets artistiskt utsökta konst döljer sig icke
så litet af en besviken romantiker, och det är denna stämning
som ger hans verk den personliga klangfärg, utan hvilken de
skulle få en tröttande torka. Af åttiotalets författare har
Geijerstam drifvits mot en mysticism i mänskoskildringen, som
kanske fördjupat den, men också gjort den vagare i konturerna.
Strindberg har under en oerhördt ymnig produktion med den
honom utmärkande känsligheten för utländska strömningar
passerat ett intelligensaristokratiskt, Nietzschepåverkadt stadium för
att till slut hamna i ett slags teosofiskt-religiös föreställningsvärld
af utprägladt vidskeplig läggning. Hans konstnärliga kraft
har härunder oerhördt försvagats, och de flesta af hans senare
verk äro alltför förvirrade och planlösa för att erbjuda mycket
mera än kuriositetsintresse.
Den svagaste punkten i den moderna litteraturen år bristen
på ett modernt drama; först det sista året har medfört en så
betydande och storstilad insats som Tor Hedbergs »Johan
Ulfstjärna». Det föresväfvar en dock, att ett nationellt svenskt
drama först skall kunna skapas i en form, som närmare
öfverensstämmer med vår folkkaraktär än det rationella, logiskt
konstruerade skådespel, som i modern tid fått sin mest glänsande
gestaltning hos Ibsen. Man föreställer sig gärna att den ström
9’f lyrik, som bildar den flytande, oftast töckniga kärnan i svenskt
lynne skulle behöfva mindre geometriska, mindre formelaktiga
uttrycksmedel än hvad det moderna skådespelet erbjuder.
Men att ställa horoskop är icke litteraturhistoriens eller
litteraturkritikens uppgift, och om framtida möjligheter på dikt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
