Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
Fredrik Böök
ningens område kunna endast gissningar .framställas. Lyriken,
som sedan gammalt är vår rikast företrädda konstform, har
under den yngsta generationens händer gjort nya ansatser.
Österlings »Årets visor» betecknar här den värdefullaste
nydaningen efter nittiotalets stora lyriska genombrott; Vilhelm
Ekelunds centrallyrik och Ossian-Nilssons kraftiga formtalang,
där den icke sjunker ned till pompös och agitatorisk retorik,
utgöra för öfrigt de betydelsefullaste företeelserna. Inom
berättarkonsten torde en mera opolemisk och en mera allsidig
verklighetsskildring än den som representeras af storstadsnovellistiken
vara i antågande, åtminstone är behofvet ovedersägligt; Ullmans
»Präster» förråder ett högst lofvärdt sträfvande i denna riktning.
Kvantitativt rikare ån förr, bruten i de fast utpräglade
personligheternas fasetter ger nutidens svenska litteratur en fylligare,
konstnärligt mognare bild af svensk natur, svenskt lif och lynne
än kanske någonsin. För vår folkliga tillvaro är denna
blomstring en betydelsefull faktor, lika visst som den andliga kulturen
ar ett af de högsta uttrycken för en nations själfmedvetande, en
källa till besinning och själfkännedom, en lyftande och
värnande bild af folkets samhörighet i känsla och tanke. Till det
svenska språkets oförytterliga skatter har vår tid gifvit sin rika
gärd; må vi erinra oss hvad en af den svenska sångens mästare,
och en af dem som varmast älskat svensk dikt, sjungit om dess
enande och samlande makt:
Modersspråk, du trädets sus,
städse nytt och oändligt,
annat i morgon- än aftonljus, »
men dock ett och beständigt.
Tusende bladen från topp och till fot
kan till en kör du kalla,
låta dem känna att samma rot
fostrar och bärer dem alla.
Folkets lefvande andedräkt
het af hopp och af strider,
arfked, bindande släkt vid släkt
ända mot bortersta tider.
Alla stora hjärtan i dig
klappa än när de domnat.
Lyssna; och ekot mångdubblar sig
ändlöst från tiden, som somnat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
