Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
C. A. Reuterskiöld
nyttigheter, hvilka kallas jord och pengar. Den för öfrigt
eftertraktade rösträtten är härvid allenast ett medel, enär genom
den andel vinnes i statsmaktens utöfning och enär endast
genom statsmakten en reglering af dessa nyttigheters fördelning
och anskaffning annorledes än genom privatverksamhet synes
vara möjlig. Men naturligtvis är ej därför sagdt, att med
rösträttens erhållande också i verkligheten följer möjlighet att på
dylikt sätt förfoga öfver statsmakten, utan detta beror
väsentligen af öfriga samhälleliga maktfaktorers medverkan och den
ställning de komma att intaga till frågorna härom. För den
skull är det dock skäl att i tid eftersinna, hvad i dessa stycken
kan hafva fog för sig och hvad icke. Endast ett par
synpunkter skola i detta sammanhang framställas.
Hvad först jorden beträffar, kan icke nog ofta och nog
eftertryckligt betonas, att denna ingalunda, såsom moderna
socialreformatorer förmena, af naturen är mera kollektivistisk än
andra nyttigheter. Den omständigheten att jorden en gång i
tiden och ganska långt in i tiden faktiskt varit kollektivegen:
dom, visar rakt intet i frågan, enär det lika litet här som
beträffande några som hälst mänskliga förhållanden kan med
rätta påstås någon evig eller oföränderlig naturlag, hvilken
skulle gälla oberoende af dessa förhållandens olika beskaffenhet
och utveckling i olika tider. Tvärtom kunde med större fog
sägas, att just utvecklingen från jordkollektivismen antyder
denna såsom en äldre och öfvervunnen ståndpunkt, och att
just denna relativt sena utveckling i viss mån förklarar,
hvarför än i dag vissa kollektivistiska idéer lefva kvar och då och
då lefva upp igen1. Här gäller det, i kulturlifvels intresse, att
icke uppgifva redan vunna resultat och att icke låta sig af
1 Vill mail söka historiskt belysa eller förklara jordfrågan, så är det blott
halfverk eller skenverk att gå ett par hundra år eller något mera tillbaka i
tiden. Möjligen duperar man några jämte sig själf, men någon utredning är
ingalunda därmed gifven. Först genom en öfverblick af jordförhållandenas utveckling
ifrån urtiden och till våra dagar hos ej blott Europas, utan kanske ännu mera
de utomeuropeiska kultur- och naturfolken, ej minst Kinas, kan ett riktigt
perspektiv vinnas. Detta förbises i regel och kan därför möjligen vara
lämpligt att här framhållas och’påpekas; blott det må ytterligare tilläggas, att en
sådan öfverblick icke vinnes allenast genom ett mer eller mindre flyktigt
ögnande i handbokslitteraturen, (lär en sådan finnes, utan förutsätter
djupgående studier i de olika folkens rätts- och samfundshistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
