Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
C. A. Reuterskiöld
att kallt och lugnt se den i ögonen och därefter bestämma oss
för en konsekvent politik till dess förverkligande, en politik som
icke räknar med känslor och tycken, utan med
maktförhållanden och maktbehof, en politik, som icke ledes för stunden och
efter stundens ingifvelses utan med beräkning och klokhet
till framtida mål? Svaret hänger i ej ringa grad på
kungadömet och kronans bärare, som i dessa stycken bäst kan föra
Sveriges talan och taga ledningen i sina händer. I allvarstider
hafva vi intet behof af en sådan konstitutionalism, som låter
konungens person träda bakom de s. k. ansvarige rådgifvarne;
det kan duga, då fråga är om formerna och maktförhållandet
till riksdagen, men det duger icke, när det gäller praktiska
lämplighetsfrågor och reala intressen för land och folk i dess
helhet. Ansvaret måste här i främsta rummet konungen själf
taga, och med ansvaret makten; utåt åtminstone är ingen
därtill närmare och utåt är ingen maktdelning möjlig.
Med utrikespolitiken hänger på det närmaste samman
krigsväsendet, och intet visar klarare neutralitetsidéns. oerhörda
inflytande på vår politik än just vårt krigsväsendes utveckling
och förvandling till ett s. k. försvars väsen. En neutralitet, som
afser upprätthållande af förutsättningarna för att icke mot egen
vilja indragas i andras krig, måste medföra, att staten så
rustar sig, att den kan omedelbart och genast afvärja en möjligen
försökt kränkning, ty intet verkar mera afskräckande ån
medvetandet därom, att försöket måste misslyckas. Under
1700-talet ledde detta till de s. k. väpnade neutraliteterna, hvilka
inneburo, att stater, som af de krigförande bestämdt fordrade
afhållsamhet från andra ingrepp än dem, hvartill krigets rätt
gaf erkänd befogenhet, särdeles beträffande kontroll öfver
sjöhandeln på fienden, själfva med vapenmakt skyddade sina
intressen. I nutiden måste all dylik neutralitet vara väpnad, men
mest till skydd mot egenvilligt begagnande af neutralt land- och
sjöterritorium. Klart är, att denna neutralitet bäst upprätthålles
genom ett härväsen, som fullt och helt är inriktadt på
möjligheten af egna krig, ej blott på neutralitetens bevarande — må
vara att sådana krig ingalunda därför behöfva eftersträfvas.
Svärdet hålles först då alltid blankt och hvasst, när man är fullt
besluten att icke blott afvakta angrepp, utan ock att, om så
erfordras, själf gå till anfall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
