Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
Emil Svensén
lärde. Kampen för tillvaron hade ännu i behåll det allra mesta
af den djuriska vildhet, som enligt sakens natur blifvit
människans arfvedel från de lägre varelsernas kedja. Hvars mans
hand var lyftad mot hvaije annan man och hvaije annan mans
hand emot honom. Samhället och familjen sökte ännu
famlande och trefvande efter sina första svaga spår af organisation,
för så vidt ej dessa, åtminstone hvad familjen vidkommer, sträcka
sig ända bort till den mänskliga tillvarons närmaste föregångare.
Det ekonomiska problemet löstes efter nödtorft enligt den enkla
regeln att taga där det finnes och lägga där det fattas. Men som
detta sällan eller aldrig kunde ske utan att förnärma redan
framträdande rättsanspråk hos någon lycklig innehafvare, gick
saken icke för sig utan motstånd, och allas krig mot alla rullade
ohejdadt vidare.
Nästa utvecklingsskede kan kännetecknas såsom den
kommunistiska perioden, och här möta vi således ånyo en gammal bekant.
Som kändt är, kräfves det årtusenden för att skapa definitioner,
och definitionerna på kommunism och socialism äro utan tal. För
egen del få vi tills vidare och i brist på bättre reda oss med
att beteckna kommunismen såsom oorganiserad socialism och
socialismen såsom organiserad kommunism. Tingens förlopp
har tydligtvis varit det, att människorna började vämjas vid de
råaste och mest djuriska formerna af kampen för tillvaron, i
den mån de första spåren af hyfsning började träda fram hos
dem. Sträfvandet att bygga upp mänskliga samhällen är en
enda sammanhängande följd af försök att undfly kampen för
tillvaron och i dess ställe sätta samarbetet för tillvaron. Ju
längre tillbaka i tiden, dess tafattare och mera klumpiga måste
gifvetvis dessa försök blifva. Det upprinneliga kommunistiska
samhället lämnar rum för det minsta möjliga mått af mänsklig
frihet och själfbestämning. Dem måste människan prisgifva
och afsäga sig, för att i någon mån komma bort ifrån det
evinnerliga kriget på knifven. De nyttigheter, öfver hvilka det
primitiva samhället hade att råda, ställdes efter ett mer eller
mindre sinnrikt utbildadt system af regler till dess medlemmars
förfogande. Men hos vilden är allting konstigt och inveckladt,
som med en stigande kultur når upp till ständigt högre grader
af enkelhet, och så konstiga och invecklade voro dessa regler,
att de i sin ordning gåfvo upphof till ståndigt nya strider af det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
