Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialismens plats i historien
347
slag, som man med denna samhällsordning försökt sig på att
undvika. Under tiden utvecklar sig den mänskliga familjen från
den ursprungliga promiscuiteten till något slags gemenskap,
där kvinnor och barn äro gemensamma för hela
samhällsgruppen.
Åter ett steg uppåt, och vi befinna oss på det socialistiska
trappsteget. Härmed är ett mycket stort steg taget i riktning
mot högre och fastare samhällsformer. Samhällets organisation
blir allt mera planmässigt och medvetet utbildad i riktning mot
ett allt klarare fattadt syftemål. Fördelningen af de nyttigheter,
så fasta som lösa, öfver hvilka samhället råder, blir mera
syste-matisk och ser de olika behofven bättre och säkrare till godo.
Den enskildes frihet att verka och röra sig på egen hand blir
större än förut men endast i den mån, som han står närmare
intill det utbildade samhällets topp. Ty det, som nu omsider
kommit till stånd, är sällan eller aldrig en socialdemokrati, —
om denna må det erkännas, att den öfver hufvud taget är en
yngre företeelse — men så mycket oftare en socialaristokrati.
Socialismen med dess dunkla aningar om Karl Marx och hans
efterföljare handhafves på ett underligt sätt af Nietzsches
öfver-människa med sin herremoral och med foten på nacken af hans
undermänniska med sin slafmoral. Nietzsches såväl som Karl
Marx’ lära är icke ett hägrande framtidshopp utan ett
uppdykande forntidsminne. I den mån åkerbruket tränger undan fisket,
jakten och boskapsskötseln — dessa tre nämnda efter den
sannolika ordningen af deras ursprungliga betydelse —, går den
kommunistiska jordbesittningen med dess gemensamma rätt att
njuta af jordens håfvor öfver till den socialistiska bykommunen,
med vissa agrariska förrättningar, såsom sådd och skörd, i stor
utsträckning gemensamma, hvaraf minnet lefver kvar i idylliska
sånger om skördefester o. dyl. Inom det socialistiska samhället
utbildar sig den inbördes hjälpen till en stigande grad af
fullkomning, men med den enskilda handlingsfriheten fortfar det
ännu i trots af alla förbättringar att vara rätt klent beställdt.
Till nöd kan detta fortfara att tålas, så länge den
mänskliga samlefnaden ännu befinner sig kvar i det barbariska
tillståndet. Men med åkerbrukets stigande inflytelse och
uppkomsten af fastare samhällsformer uppkallar det ekonomiska
framåtskridandet naturliga förtätningar af befolkningen på därtill lämp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
