Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkskolan och emigrationen
361
kommit till. Så väcka vi samhörighetskänslan mellan de unga
och Sverige.
Och undervisningen i svensk historia och svenskt språk.
Parallellen är genast i ögonen fallande. I historien namn och
årtal och årtal och namn. Det är nu snart ett hundra år sedan
vår störste häfdatecknare talade om det, som sker i historien.
Men hur ofta får vår svenska ungdom höra talas ett ord om
de sedliga makter som arbeta i mänsklighetens
utvecklingshistoria? Men vi skola inte ställa våra fordringar så högt. Man skall
inte begära af skolan hvad man sällan får lära sig vid
akademien. Men det är dock en sida i historien, som är så
sorgligt försummad, men för hvilken äfven barnen ha sinne: det är
personligheterna. Låt oss ställa fram för dem bilderna af dessa
män, som arbetat och stridt för Sveriges rike, icke minst dem,
som ur folkets djupa led arbetat sig upp till ledande för sitt
folk. Låt dem tala till de unga om hängifvet uppoffrande arbete
för fosterlandet och mana till efterföljd. Och låt oss lära de
unga att vara stolta öfver att de äro af deras, de stores, folk.
Historieundervisningen skall stärka solidariteten mellan de
unga och Sverige genom att väcka deras känsla af samhörighet
med de generationer, som fore oss kämpat det svenska folkets
strider och af hvars trogna arbete vi skörda frukterna, med det
svenska kulturarf, som våra fäder åt oss invunnit genom arbete
och kamp, icke genom att fly undan svårigheterna och visa
bort ifrån sig de ofta tunga krafven. Men lära sig de unga
att värdera våra svenska kulturskatter, så lära de sig också att
åls k a dem.
Undervisningen i vårt svenska språk slutligen skall öppna
för de unga utsikterna öfver de litterära skatter, som vårt folk
äger, hvari vi alla utan undantag äga del. Och den skall lära
dem att vara stolta öfver detta härliga språk, deras eget språk,
»vår andes stämma i världen». Därhän måste vi komma. Då
skola vi slippa höra den svenske bondens son efter några
månaders Amerika-sejour visa sitt förakt för sin moders simpla
språk genom den tarfligaste svenskamerikanska rotvälska. Det
synes mig, att hvar gång en svensk lärare hör det språket skulle
han känna ett styng i sin s]äl. Ty det är i första rummet en
anklagelse mot skolan, som lärde gossen nödtorftigt läsa och
stafva sitt språk, men aldrig försökte lära honom älska det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
