Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkskolan och emigrationen 363
drifva nationell propaganda», eller dylikt. Dem svarar jag: Skolan
måste komma därhän, att den känner sig såsom en tjänare åt
folkets lif, skolan måste bli i djupaste och bredaste mening
na-tionelh bestämmas icke af teoretiska och allmänkulturella, utan
af nationella synpunkter och kraf. Äfven om den nuvarande
generationen icke kommer att till fullo erkänna dessa kraf, så
kommer den nästa att göra det — så sant det svenska folket
är ett lifsdugligt folk.
Jag talade en gång med en svenskamerikan om möjligheterna
att främja återinflyttningen af svenskamerikaner till Sverige. »Ja»,
svarade han mig, »att få oss äldre att vända åter kunde nog
gå, vi, som äro uppfödda i Sverige och varit därute länge nog
och sett nog för att döma nyktert om både Amerika och Sverige.
Men med våra barn går det inte. De ha gått i de amerikanska
skolorna, där ha de lärt sig att älska Amerika. Och Amerika
öfverge de aldrig.»
Därhän måste vår skola komma, att vi kunna säga detsamma
om våra barn: där lära de sig älska Sverige. Sverige öfverge
de aldrig. Det kunna vi icke nu säga.
Hvilka medel de amerikanska skolorna använda för att binda
de unga vid deras land, som icke ens varit deras fäders land,
därom kan jag icke yttra mig. Men jag tror de äro skäligen
enkla och grofva. Jag tror, att bland dem spelar ett rent
chauvinistiskt skräfvel den kanske största rollen. Ty det är öfver
hufvud en af de starkaste ingredienserna i den amerikanska
nationalismen. Denna är icke sympatisk för främlingar, men det
ser den inte häller som sin uppgift, och för Amerika är den en
bärande kraft. Betydelsen kan man afläsa på den hemvände
svenskamerikanen. Han har gripits af denna mäktiga nationella
våg, som går genom folket därute och med allt sitt fräsande
skum på ytan bär upp nationens väldiga materiella och
andliga arbete, han har lärt sig älska Amerika och vara stolt
öfver att tillhöra en stor och stark nation. Och när han
säger sig älska det lilla fattiga Sverige — oansenligt och fattigt
i hans föreställning — så är den kärleken ingenting annat än
en nypa sentimentalitet gent emot den trakt där far och mor
lefvat, där han själf tultat omkring som barn.
Vi kunna inte täfla med Amerika i de stora måtten,
och vi vilja inte täfla med det i skryt och skräfvel. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
