Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Höstens riksdagsmannaval ocli våra politiska partier 371
men i valstriden kom det aldrig att spela någon roll. Dess
slutliga antagande vid 1909 års riksdag har på alla ledande håll
betraktats som en själfklar sak. De forna motståndarna ha
fogat sig däri, vanligtvis i tyst resignation, och detta
nedläggande af vapnen har i sin mån inom högern vållat, att man
också där endast mera i förbigående berört hvad som under
rösträttsstriden 1907 troddes skola bli valens hufvudfråga. I
onödan tillgriper man ju inte häller talet om proportionalism
för att framkalla massornas stridslystnad och entusiasm.
Skulle man nu helt kallt försöka pröfva de ofvan relaterade
officiellt angifna hufvudorsäkerna till höstens valresultat, så
möter först den ledande liberale politikerns dictum, att
högerprogrammets positiva torftighet och obestämdhet samt
»klarheten och bestämdheten» hos Frisinnade landsföreningens
program på ett afgörande sätt påverkat valmännen och »tillfört
vänstern segern». Det senare af dessa påståenden kräfver knappt
en vederläggning, men det förras sanningsmått är nog vida
större än högern hittills velat medge. Inte ha de
programpunkter, hvilka herr StaalT vid den ifrågavarande mönstringen
före det genom valkartellen med socialisterna redan afgjorda
Stockholmsvalet särskildt framhöll, i någon synnerlig mån eldat
»den samlade vänsterns» valmän. Referendum som medel att
åt andra kammaren trygga den politiska makten inom
riksdagen har äfven på liberalt håll nog mestadels uppfattats såsom
en nu icke aktuell framtidsmöjlighet, lämpad för utredning
någon gång längre fram. Kvinnans rösträtt möter bland
val-månnen en resignerad känsla af att det nog ändå går därhän
eller ett ljumt gillande »i princip», vida oftare än detta kraf samlar
entusiasmerade anhängare med eldig öfvertygelse om reformens
nytta för deras speciella reform- eller partiintressen. I båda dessa
punkter ha också liberala kandidater gjort rätt starka
reservationer utan att något afsvalnande af nitet för deras val tillföljd
däraf förmärkts inom kretsens valmanskår. Civilkommissionen
och militieombudsmannen ha troligtvis ej häller bestämt många
valmäns röstgifning. Men en allmänt utbredd och djupt
känd öfvertygelse om nödvändigheten af drastisk kontroll
särskildt öfver den militära ekonomien har säkerligen gjort sitt till
för att skaffa vänstersidan röster, enär man har goda grunder
att tilltro dess rnän mindre släpphändthet härvidlag än högern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
