Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
Verrier Söderberg
I sitt lofvärda nit att bevilja nödiga medel åt försvaret har
nämligen, det måste erkännas, högern alltför ofta förbisett, att
skattebetalarne — vid försvarsutgifter under vår långa
fredsperiod alltid tröga, halft motvilliga — åtminstone kräfva
fullgod garanti för medlens effektiva användning och mot deras
gagnlösa bortödslande genom opraktiskhet eller oredlighet.
Kontrollkrafvet är således mycket starkt och allmänt kändt,
men de metodiska detaljerna vid dess förverkligande lia nog
stått för flertalet valmän som en öppen fråga, hvilket äfven
torde gälla omsorgen om de värnpliktiges förnuftiga utbildning
och humana behandling samt de’i detta afseende från liberalt
håll påyrkade kontrollmedlen.
Hvad så till sist gäller den liberala, för öfrigt på flere olika
sätt utlagda och därför ej så »klara och bestämda»
programpunkten om försvarsutgifternas begränsning »inom den
nuvarande ramen», så att »ytterligare stegring icke bör ifrågakomma»,
så är kanske antalet af dess svurne anhängare mindre än de
liberale ledarne tro. Försvarets vänner motsätta sig åtminstone
en snäf tolkning däraf, och bland vänsterrösternas aflämnare
har nog motsvarande socialdemokratiska önskemål, »en
successiv afskrifning af militärbördorna», minst lika många anhängare.
Kanske pä detta område de flesta vänsterrösterna vunnits
genom det mångtydiga slagordet »militarismen», i hvilket den ene
inlägger ett, den andre ett annat, och hvars bakgrund är en
vidt utbredd motvilja mot militära utgifter öfver hufvud,
hvilken det liberala partiet som parti ännu ej vill eller vågar
vid-känna sig.
Om det sålunda torde vara en smula tvifvelaktigt med de
af den liberala partiledningen speciellt omhuldade
programpunkternas i valutgången bevisade inneboende segerkraft, så satte
däremot herr Staaff fingret rakt på högerns ömma punkt, då
han talade om dess program såsom öfvervägande negativt och
i de positiva momenten alltför oklart och allmänt hållet. Att
svensk konservatism mest är negativ, garantisökande, i trång
mening »samhällsbevarande», och endast på allra sista tiden
osäkert och trefvande börjat söka kontakt med tidens politiska
och sociala reformkraf, torde dess märkesmän inför faktas
vittnesbörd ha svårt att alldeles bestrida. Här kan en närmare
motivering af detta påstående ersättas af en hänvisning till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
