Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
Verrier Söderberg
göra något undantag från den regeln. Hvad liberaler och
socialister kallat »skrämselpolitiken» fick ej beräknad framgång
trots den trägna hjälp socialistiska anarkiserande element lämnade
både vid Sandö, i Malmö och Göteborg samt annorstädes. I detta
sammanhang förtjänar kanske särskildt påpekas, hurusom man
på vissa håll i högerpressen utan att afvakta detalj utredning
visat sig böjd att blåsa upp och häftigt kommentera
hvarjehanda osäkra uppgifter om socialistiska excesser med risk att
sedan nödgas företaga ett iner eller mindre förläget återtåg.
Därigenom blir allmänheten endast misstrogen och frestas att
en annan gång taga obestridligt samhällsvådliga tilltag alltför
lätt, och inom det socialdemokratiska partiets djupa led uppammas
på så sätt en benägenhet att bagatellisera äfven de djupt
allvarliga fall, som eljest kanske där skulle ha kunnat framkalla
välbehöflig själfrannsakan och ökad partitukt.
När högern klandras för sin öfvervägande negativa politik,
så plägar den vanligen genast ha ett svar till hands: den vill
främja näringspolitik. För visso framlades härvidlag ett vackert
och sammanhängande positivt program af statsministern under
valrörelsen i Stockholm, och tidigare hade finansministern
genom sitt stora Norrköpingstal om skattereformen vederlagt
motståndarnes agitationspåståenden om att det ej häller på detta
område var något bevändt med reformansatserna på högerhåll.
Men de näringspolitiska programsatser, som under valstriden
skötos i förgrunden, smakade måhända allför mycket af rena
arbetsgifvaresynpunkter för att vinna anklang långt utanför de
direkt i detta afseende intresserades krets. »Tryggandet af
ar-betsaftalet» och af »enskildes arbetsfrihet» samt »förhindrande
af allmänfarliga strejker» äro visserligen allmänt nationella
önskemål af största betydelse — och deras på taktiska skäl
beroende öfversuddande på liberalernas program är väl dettas
största svaghetsmoment — men de fingo genom tillsatser af
fältropet »front mot socialismen!» med allt hvad därtill hörer
en bismak af »klasskamp», som gaf den borgerliga vänstern ett
oförtjänt tillfälle att under valstriden undanskjuta saklig
pröfning af dessa viktiga frågor. Kanske också att försvåra deras
framtida lösning, genom den suggestiva inverkan slagordet
»klasslagar» alltid visat sig äga. Arbetskonflikter kunna aldrig
förhindras enbart på lagstiftningens väg, och känslan däraf kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
