Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Höstens riksdagsmannaval ocli våra politiska partier 417
uppsats om »Svensk konservatismsom förekommer på annat
ställe i detta tidskriftshäfte. Man möter valmännen med
ett varnande tillrop, som nästan påminner om det gamla
välkända »akta dig för busen!», man söker genom valsättets
omstöpning åt sig allenast 1 rygga en minoritet i den direkt
folkvalda kammaren, man vill besvärja omstörtningsfaran främst
genom stränga skyddslagar, men man har ännu ej vågat taga
steget ut till folkets breda lager genom att med förtroende till
sina egna idéers vinnande kraft i konkurrens med liberaler och
socialister främst på önskelistan uppsätta positiva reformkraf.
Det var dock en modig taktik af detta slag, som t. ex. i
England gaf det gamla konservativa partiet vind i seglen i dess
kamp med de liberala fabrikörernas Manchesterliberalism och
som sedan möjliggjort för den genom lörd Randolph Churchill
och andra organiserade torydemokratien och den
Chamberlain-ska imperialismen att vinna och bevara äfven rena
arbetarval-k re tsar åt det unionistiska partiet.
Visst måste samhällsordningen med fast hand upprätthållas
och lagtrotset utan blödighet stäfjas, men detta är en klar
regeringsplikt, hvars fyllande ingen ansvarsmedveten regering, den
må heta liberal eller konservativ, synnerligen länge kan
undandraga sig. När högern försöker tillvälla sig monopol på att
vilja skydda samhället mot omstörtningen, så begår den samma
fel, som under tidigare partistrider tog sig uttryck i namn sådana
som »Fosterländska förbundet»: man beskyllde indirekt
motståndarne för att vara fosterlandets fiender — och man blef
inte trodd. De organiserade partierna måste litet hvar göra
klart för sig, att medborgarnes stora flertal här i landet hittills
aldrig stått att öfvertyga om att ett partis nederlag betyder
samhällets ruin. Så långt har ej partipolitiken genomsyrat sinnena.
Fastare än att så skulle vara möjligt äro det svenska
samhällets grundvalar, och dylik själföfverskattning i valkampens hetta
vållar lätt ett bakslag bland de betänksammare valmännen,
liksom den förträffligt ägnar sig att bland motståndarne framkalla
den starka indignationsstämning alla tiders valerfarenhet visat
vara det verksammaste incitamentet för en framgångsrik
agitation. Valmannalvnnet är nu en gång sådant, att segrarna pläga
vinnas mera genom motståndarnes missgrepp än genom de
egna förtjänsterna. De svenska valen hösten 1908 torde ej ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
