Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Höstens riksdagsmannaval ocli våra politiska partier 379
landsändar eller inför mycket okritiska auditorier kan metoden
måhända till en tid krönas med framgång, men den ger
alltid motståndaren tillfälle att posera i den förtalade
oskuldens tacksamma roll och medför därför vanligtvis —
åtminstone hos en så pass upplyst valmanskår som den
svenska — äfven rent partipolitiskt sedt lika mycken skada
som gagn.
*
De här ofvan berörda omständigheter, som kunna tänkas i
afsevärd mån ha påverkat valutgången vid höstens val, lämna
äfven på visst sätt svaret på frågan om denna valutgångs
betydelse. Vänstersegern har kunnat vinnas endast med
socialdemokraternas hjälp, och den principiella olikheten mellan
huf-vudsyftena för den segrande koalitionens båda flyglar förhindrar
deras ’samgående synnerligen långt i positiv och konstruktiv
politik. Herr Branting undanbad sig också genast i mycket
bestämd ton en liberal ministär, och från officiöst liberalt håll
svarades med försäkringar om motviljan att »sätta sig på en
stol, hvars ena ben är söndersågadt». De liberala förklaringar
i motsatt riktning, som sedan framkommo, ändra intet i de
solida grunderna för denna ömsesidiga motvilja hos de
oppositionellt allierade att pröfva på ett upprepande i närvarande
situation af det senaste liberala regeringsexperimentet. Därför
förefalla de både i ultrahögerns och socialdemokratiens
organ framkomna hånande orden om de liberala
ledarnes »taburettfrieri», om »de sura rönnbären» o. s. v. bra
nog kortsynta, för att icke tala om att de vittna om ohyfsade
vildmannalater i sitt försök att framställa maktens »lullull»
som det bestämmande syftemålet för erfarna politikers
handlingar.
Ett genomförande af »Lex Hildebrand» eller dylika från
socialdemokratiskt håll som »klasslagar» stämplade försök att
från öfvervägande arbetsgifvaresynpunkt råda bot för
missförhållanden, hvilka ej kunna förnekas och hvars existens äfven
på liberalt håll i riksdagen erkändes, är under instundande
riksdagsperiod omöjliggjordt. Minimala förefalla äfven utsikterna
för det fullföljande af 1902 års stora arméreform fackmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:12:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dns/1908/0423.html
