Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samhället och strejkerna
387
Arbetarnas solidaritetskänsla är ett till leda omtuggadt
tema, men den är ett faktum och i vissa hänseenden ett
glädjande faktum. Den begränsar sig emellertid så fullkomligt till
den egna klassen, att samhällets intressen for denna känsla
helt enkelt icke existera. Kommunalstrejkerna utgöra ett
särskildt flagrant bevis härpå, ty de vända sig just mot den
»socialistiska» delen af det nuvarande samhället — mot den del
af samhället som ej skulle vara väsentligt olika i själfvaste
socialiststaten. Skall samhällets välfärd kunna räddas i dessa fall,
då statens tvångsmakt i själfva verket så ytterst litet förmår,
så måste det bero på samverkan af samhällets medlemmar —
af alla goda medborgare, oberoende af åsikter. Vilja samhällets
radikalare element ej vara med, så visar det endast, hur litet
sinne dessa element i verkligheten äga för samhällets bästa, då
detta kommer i strid med en viss öfvermäktig samhällsklass*
fördomar, och det är sannerligen endast ett ytterligare skäl för
de verkliga vännerna till det allmänna bästa att spänna sina
krafter och göra sin plikt. Då, men också endast då, äga vi
möjlighet att finna en tillräcklig motvikt mot kommunikations-,
stads- och kommunalarbetarnes öfvermakt.
När några nyblifna studenter vid renhållningsstrejken i
Stockholm på våren 1905 ingrepo som »strejkbrytare» och efter ringa
förmåga bjödo till att hålla hufvudstaden fri från strejkens
värsta följder, väckte detta en fullkomlig storm ej blott bland
arbetarna utan bland den radikala ungdomen i allmänhet. Hvilka
särskilda förhållanden som härvid kunna ha spelat in, behöfver
nu ej närmare beröras, men däremot är det af intresse att
minnas, att man då på ganska många håll betraktade strejken som
någon slags helig ceremoni, som ej fick störas af utomstående,
och att oafsedt hvad som stod på spel ingen hederlig människa
fick vara »strejkbrytare». Då man frågade dem som
argumenterade på detta sätt, om de med händerna i kors ämnade se
Stockholm brinna ned i händelse af en brandkårsstrejk, fick
man intet svar.
Sommarens kommunalstrejk i Malmö visar, hur mycket
händelsernas egen logik lärt en hel del välvilligt folk. Från
»borgerligt» håll har veterligen denna gång ingenstädes gjorts gällande
— såsom det skedde 1905 — att strejkmoralen är ett samhälles
högsta lag och yttersta bud. Socialdemokraters och ungsociali-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
