Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk konservatism
401.
en storslagen och ytterst viktig uppgift — fast man väl må
betvifla, att än så länge åtminstone ett speciellt parti är ägnadt
att taga den om händer. Emellertid, vi kunna ju förutsätta,
att vederbörande efter sina pressapostlars predikan verkligen
lyckas göra sig till ett stort borgerligt näringsparti.
Hufvud-uppgiften för detta blir naturligtvis, som en af våra största
in-dustrimän nyligen preciserade, att på de olika arbetsfälten söka
skapa mera stabila villkor till möjliggörande af rikare
produktion. Inbillar sig verkligen någon, att detta kan ernås bara
genom den s. k. starka handens politik? Att sträng
aftalslag-stiftning, straff mot vissa slags strejker och liknande äro de
enda eller i hvarje fall de första åtgärder, som för syftet
pa-kräfvas? Eller att man verkligen befordrar arbetsintensitet och
höjd produktion genom att tillintetgöra den organisationsrörelse,
som trots sina allvarsamma fel visat sig vara den starkaste
vehikel att höja arbetareklassens allmänna lefnadsstandard?
Förhållandena ligga onekligen så här i landet, att vi litet
hvar känna, att flathetens och beskedlighetens dagar måste på
alla områden vara slut. Vi behöfva utan fråga starka händer
vid ledningen, öfverallt. Men den är inte stark, som slår i
onödan och slösar med kraftorden. Den starka hand, som vi
behöfva, måste med oblidkeligt allvar men hälst utan mycket
buller hålla alla stridande parter inom de ordningens råmärken,
hvilka utstakas af gällande lag och oförtydbart samhällsintresse.
Den handen får icke tveka att slå till emellanåt, slaget ma
drabba hur djupt ned eller högt upp som hälst, men den far
häller icke dröja att tillgripa de helande medel, hvilka kunna
förebygga samhällssjukdomars utbrott.
Ingen opartisk kan förneka eller bagatellisera de uppoffringar
och mödor, hvilka från enskilda arbetsgifvares sida såväl som
å statens vägnar gjorts för att förbättra arbetareklassens villkor
— det är en mycket mörk punkt i vår socialdemokratiska press,
att af den alla dylika omsorger konsekvent förtigas eller till sitt
värde förringas. Men ingen opartisk kan häller ha panna att
säga, att allting i stort sedt redan är bra. Vi behöfva bara
peka på storstädernas invecklade bostadsproblem, på
säsongyrkenas arbetslösa tider, på familjefaderns svårighet att draga
fram de sina med en lön, som kunde vara riklig för den ogifte,
på det dystra perspektivet af fattighuset eller inrättningen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
